- Project Runeberg -  Skriftställning / 2. /
32

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så som han ser det är vi ”säkerhetsrisker”. Och vi är naturligtvis
risker för hans — och hans samhälles — säkerhet. Inte därför att
vi vill släppa in främmande trupper i landet. Inte heller därför
att vi vill hänga honom. Vi vill varken det ena eller det andra.
Utan därför att ett socialistiskt Sverige för honom och för den
klass han utbildats att vakta betyder att de förlorar makt, förlorar
anseende och att deras levnadsstandard — deras relativa
levnadsstandard för att vara precis — skulle gå ned. Vår framgång
är deras undergång. Det är alltså helt självklart att de både
strävar efter att bevara sin säkerhet (med lagar, polis och
”säkerhetspolis”) och att de ibland funderar på lämpligheten av en
militärdiktatur.

Vi har inte samma fosterland översten och jag. Vi är inte ett
”vi”, översten inser detta. Han och hans har alltid och i alla
länder insett detta och handlat därefter. Vi andra däremot har
ibland fallit offer för den fosterländska gemenskapen — då har
det gått oss illa.

De och vi lever heller inte i samma värld. Låt oss se på deras
värld:

”DE SKRATTAR I KYRKAN, BOXAR MED FÖTTERNA
OCH SKÄR SIG I TUNGAN

I Fjärran Östern gör man så mycket som är annorlunda. Varför
skulle då inte thailändarna skratta i kyrkan, boxas med fotterna
och kalla den äldsta gatan i Bangkok för New Road? Lika väl som
munkar i Singapore skär sig i tungan mot kollekt. Och folket på
Bali vänder på almanackan och dansar lika många dagar på året
som Ni arbetar. Det är inte konstigare för dem än det är för
kineserna i Hongkong att slåss med pappersdrakar om lyckan.

... Gör nästa resa till en Fjärran Östernresa. På rätt sätt. Med
SAS-kvalitet och service hela vägen.” SAS annons, DN 6-3-68.

Ja, i ”Fjärran Östern gör man så mycket som är annorlunda”.
Men inte riktigt så som SAS beskriver det. I vår värld är andra
skeenden viktiga. SAS beskriver deras värld. Vi har ingen orsak att
”effektivisera” deras säkerhetspolis; lika lite har vi något skäl att
göra deras reklam smakfullare. Översten och SAS står på andra
sidan. De har ett annat fosterland och en annan värld. Det finns
mellan dessa världar ingen möjlighet till förståelse. Den enes bröd
är den andres död. Och när vi till vårt försvar en gräns för detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:18:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/2/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free