Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apropå kultur
När man på officiellt håll talar om Glartés stora betydelse, då
är denna betydelse historisk och litterär. Man hänvisar till sådant
som Victor Svanbergs uppgörelse med ”Strindbergskulten”. Då
skulle Clarté ha varit levande; nu sedan länge död, inlagd i
dogmatiskt formalin.
Låt oss därför se på denna goda clarteism som skulle ha funnits
för fyra decennier sedan.
”Strindberg personifierar allt det i svenskens lynne som är
barbari... En brokig skara av oliktänkande förenas i kulten av
Strindberg... Där kan en ungkarl stiga in och vederkvicka sig
vid liftas* utan att behöva dölja lektyren. Den är inte
pornografi. Den är prima litteratur... Och liksom hans
äktenskaps-helveten förlett mången beskedlig Medelsvensson och
Medelsvens-sonska att spela sataniska mot varandra så har hans förgiftade
vänskapspsykologi förvrängt inte så få väntjänster till
vampyr-psykoser... Alla svagheter i människonaturen finnas att lära
hos Strindberg, blott icke den respekt för mänsklig svaghet som
kallas humanitet... Medan Strindberg levde var han föremål
för många anfall. De voro nästan alla anfall från höger. Mitt
anfall mot det nutiden beundrar hos Strindberg är ett anfall från
vänster. De äldre anfallen riktade sig mot hans radikalism. Vad
jag saknar hos honom är verklig, fullgången radikalism... Låt
oss göra klart vad han var: en mellantidsvarelse med gammaldags
hårda nävar och modernt svaga nerver. En sjukling att tycka
synd om. En period att övervinna.”
Jag citerar inte detta för att vinna billiga poäng. Visst vet vi
att Strindbergs 55 band (plus efterlämnade skrifter, omtryckta
ungdomsskrifter och hittills tio band brev) rymmer många olika
ställningstaganden; men om Victor Svanbergs analys — ”... hans
mångdubbla avfall åt höger från och med ’Giftas’ till och med
’Blå böckerna’ förlåtas honom för det lilla demokratiska
återfallet i ’Tal till svenska nationen’!” — vore riktig, då blir den
svenska arbetarklassens reaktion inför Strindberg totalt
obegriplig: ”Men dagens hyllning var Stockholms Arbetarekommuns
fackeltåg. Deltagarne — väldiga skaror — voro vid 7-tiden
samlade i Tegnérlunden och bakomliggande gator. Kl /28 ljöd en
trumvirvel, och snart efter sågo de människomängder som skockat
4 — Myrdal: Skriftställning 2
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
