Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig kring huset Drottninggatan 85 facklornas långa led och den
röda fanborgen lysa mot den mörka parken och himlen. Tåget
skred fram längs Tegnérgatan och svängde in på Drottninggatans
backe. Allas ögon voro riktade mot den enda balkong å
hörnhuset som ej var överfylld av folk, mot det fönster varur
diktarens vackraste lampa lyste. Och se, där stod han på balkongen!
Hurra-ropen bröto fram, stego, ekade, blevo till ett aldrig tröttande
brus av jubel. Icke en mun var tyst, icke en hand var stilla.
Hattar svängdes, näsdukar viftade, handklappningar smällde. ’Leve
Strindberg!’ ljöd det åter och åter, ’Leve Frihetens skald! Leve
Folkets diktare!’...” (Hedén: Strindberg, 1921, om hyllningen
på Strindbergs 63-årsdag.)
Obegripligt blir också då varför Stockholms Arbetarekommun
första maj 1912 sände honom en stor lagerkrans och varför
arbe-tarmöten vid de skånska gruvsamhällena och i Härnösand sände
Strindberg telegrafiska hälsningar första maj 1912.
Den Victor Svanbergska radikalismen tål inte mötet med
verkligheten. Den är borgerlig; dess radikalism ligger i de ’röda
orden”, inte i en radikal analys. Detta innebär att man gjorde
samma fel som Victor Svanberg om man sammanfattade
Strindberg i orden ”Folkets diktare”. Det har gjorts vissa analyser av
Strindberg, av åttiotalet, men lika lite som vi erövrat trettiotalet
har vi erövrat åttiotalet.
Jag använder ordet ”erövra” ty en av våra uppgifter är att
erövra historien. Den borgerliga revoluzzem (för att använda
Erich Miihsams ord) säger som Ford att historia är skit. Det är
radikalt, det är nytt, nyare, nyast. Men det är blott ett uttryck
för bourgeoisins förfall. Historielösheten gör skeendet ogripbart,
obegripligt — mytiskt. Den borgerliga historielösheten präglar
nu detta samhälles undervisning, utbildning, officiella ideologi.
Den som inom detta samhälle revolterar så som Victor Svanberg
revolterade mot Strindberg tjänar i realiteten bourgeoisins
intressen. Han erövrar inte åt folket den Strindberg folket hyllade
som folkets diktare. Han frånhänder folket ett vapen.
Det vore felaktigt att söka ”omskapa” Strindberg till en
marxist-leninist. Men det är nödvändigt att analysera hans arbete, att
förklara hans ”folklighet”, att återge åt folket den Strindberg de
inte bara hyllade, utan läste. Det är en svår uppgift; men den
är nödvändig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
