Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till svenska församlingsfrihetens historia
Sveriges historia så som den läres ut till folket och så som den
återspeglas i läroböcker, press, riksdag och festtal är en härva av
lögner, förtiganden och falsk information. Denna lögnaktighet
har klasskaraktär; den tjänar den härskande klassen. Den är ett av
dess vapen mot folket.
Det är en angelägen uppgift för de socialistiska akademikerna
att skriva en svenska folkets historia. Inte för att vinna
guldstjärnor eller premier inom etablissementet utan för att åt folket ge
vapen att riva hela det borgerliga horhuset. Man kan inte skilja
på vetenskap och agitation. Vetenskapen är alltid agitation —
frågan blott: för vem? mot vilka?
En av huvudlögnerna är lögnen om svenska folkets uråldriga
frihet. Den rymmer inom sig lögnen om den fredliga utvecklingen
i Sverige och lögnen om att samhället omskapats i enlighet med
en ”svensk” (till skillnad från allmän) historisk tradition. Låt oss
ta församlingsfriheten. (Jag upprepar här inte vad jag skrev i
AB 31-12-67; se Skriftställning sid 216—219)
Enligt den gamla Missgärningsbalkens 6 kap kunde Konungen
eller Dess befallningshavande upplösa varje församling, stor eller
liten, sluten eller öppen, stadigvarande eller tillfällig. I olika
kungliga förordningar under sjuttonhundratalet begränsades
ytterligare församlad menighets överläggningsfrihet. Den 1 juli 1743
utfärdades den kungliga förordning som blev den första
definierade församlingsfrihetslagen — rättare församlingsofrihetslagen:
”... Then, af hvad Stånd, Embete eller wärde han wara må,
som fördristar sig under något uptänkligt sken, och under hwad
förewändning thet ware må, utsända några Budkaflor, skriftliga
eller munteliga befalningar, til Almogens sammankallande ... skal
utan nåde efter föregången Laga ransakning och Dom mista högra
handen samt sedan halshuggas och steglas... Om någon Almoge
på sådana oloflige bud samlas, så böra thé anses som Uprorsmän,
och therföre efter Almäna Lagen dömas och straffas...” Den
som fick kännedom om något planerat möte skulle ange detta hos
närmaste kronobetjänt. Angivaren skulle då få 100 daler
silvermynt.
Så såg Frihetstidens församlingsfrihet ut. Detta är vad politiker
syftar på när de talar om ”vår uråldriga frihet”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
