Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den hårda klasskampen under slutet av sjuttonhundratalet och
början av adertonhundratalet (som bl a medförde att
Regeringsformen aldrig i laga ordning blev antagen av Bondeståndet, utan
blott utan votering försågs med en ogiltig namnteckning
framtvingad under vapenhot från adel och ämbetsmän, (se AB 10-9-67;
Skriftställning sid 173.) tvang fram kungörelsen av 26 november
år 1816. Viss rätt att sammankalla möten gavs där åt
fastighetsägare (dock endast åt fastighetsägare). Då infördes också
anmälningsplikten. Sammankallande finge endast ske med kronofogdes
påskrift.
Renegaten Karl XIV Johan, ”Den Snikne”, som hade förrått
sitt eget folk och blivit rik, hade därefter förrått också sitt
förräderi och blivit kung i Heliga Alliansens Europa. Han införde den
modema hemliga polisen i Sverige. Han hade erfarenhet från
Napoleons Frankrike. Hans spionchef var polismästaren i
Stockholm, den allmänt avskydde Klas Ulrik Nerman. Det var den
man som höll i församlingsfriheten som justitiekansler under
uppgörelsen med ”pöbeln” 20 juli 1838. Antalet offer för detta
mördande på högsta befallning har aldrig redovisats. Men Karl XIV
Johan hade en klar uppfattning om församlingsfrihetens värde. I
samband med julirevolutionen i Paris år 1830 sade han till Georg
Ulfsparre:
”den som känner ’la masse du peuple å Paris’, såsom jag gör,
vet, att ingenting annat kan hejda den, om den kommer i rörelse,
än en stark och väl anförd militärstyrka, som gör sin plikt utan
tvekan och lyder sitt befäl...”
Efter gatustriderna i Stockholm år 1838 gav Kungl Maj:t år
1839 lagkommittén i uppdrag att överse gällande lagar och
stad-ganden om ansvar för upplopp och säkerheten. Kommitténs
förslag av år 1839 om ”uppror, upplopp eller olofliga
sammankomster” skulle ytterligare lägga församlingar under kontroll. Men
riksdagen 1840—41 godkände inte lagkommitténs skrivning och
införde i stället en särskild paragraf om straff mot ämbetsmän
som missbrukade sin myndighet. Då vägrade Kungl Maj :t att
sanktionera lagen.
Ärendet väcktes åter vid 1847—48 års riksdag genom enskilda
motioner. Den lag riksdagen antog och Kungl Maj:t
sanktionerade och utfärdade som förordning 6 februari år 1849 var i stort
sett samma lag som fallit år 1841. Den upphävde förordningen av
9 — Myrdal: Skriftställning 2
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
