Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 juli 1743 och kungl förordningen av 26 november 1816. Men
paragrafen om ämbetsmännens ansvar var struken. Denna lag
antogs av de tre högre stånden mot bondeståndets vägran.
Bondeståndet hade ställt två villkor för att godkänna lagen; dels krävt
stadgande om ansvar för myndighet som missbrukade sin
befogenhet och dels krävt att anmälningsplikten skulle avskaffas. Ståndet
sade:
”det ej borde ådraga någon ansvar om han i lofliga ärenden
sammankallar folk utan att först kungöra sådant för vederbörande
myndighet.”
Dock, under den allt hårdare politiska kampen blev
anmälningsskyldigheten en död paragraf. Särskilt viktigt är att påpeka
att skarpskytterörelsens sammankomster icke anmäldes till
myndigheterna. De bildades under representationsreformstriden och
deras syfte var att bekämpa ”det yttre och det inre Ryssland”.
Vilka som var ”det inre Ryssland” rådde det ingen tvekan om.
Skarpskyttarna leddes av borgerliga demokrater; reformvännerna
hade skaffat sig gevär.
I den nya strafflag som förelädes 1862 års riksdag hade den
kungl förordningen av den 6 februari 1849 bakats in som kap 10
§ 14. Men rikets ständer ändrade skrivningen. De strök
anmälningsplikten. De införde uttryckligen rätten att behandla
”allmänna... ärende”.
I motiveringen anförde lagutskottet:
”... Seden har ock i detta fall gått före lagen: offentliga
sammankomster för hvarjehanda ändamål föranstaltas över allt i
riket...”
Radiochefen Olof Rydbecks uttalande i OBS häromsistens
visar att han bedömer även Lagutskottet av år 1862 som en
odemokratisk vänstergrupp. Hans uttalande tyder på att han antingen
är okunnig om den svenska borgerliga demokratins historia — och
då är han olämplig som uttolkare av ”demokratin” eller att han
medvetet sällar sig till Curry Treffenbergs falang; då sitter han
på sin ämbetsstol ett sekel för sent.
Lagutskottet framhöll också:
”... utskottet ansett stadgandet att sammankomst skall hos den
offentliga myndigheten förut anmälas, böra ur förslaget utgå.”
Därmed fick Sverige sin hittills liberalaste
församlingsrättslag-stiftning. Liberalare än någon Erlander vågar tala om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
