Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visar solidaritet inom landet när så krävs.
Detta borde vara självklart. Men det skadar inte att säga det
än en gång.
Bristen på ekonomisk jämlikhet inom lönearbetarkårerna är
samhällsbevarande. Man kan tala om ”låglöneproblematik” och
”hög-löneproblematik” och göra teorier. Man kan också ofta få de
olika lönearbetsgrupperna att bekämpa varandra. Det ligger i
arbets-köparnas intresse att få olika lönearbetargrupper att bekämpa
varandra. Ofta lyckas de.
Ett samhälle styrt av profit och lönsamhet kan aldrig ge annat
än formell jämlikhet. Se på professor Huséns undersökning om
skolbarns sociala bakgrund, begåvning och inkomster vid vuxen
ålder.
Intelligenskvot är ett grovt mått. Sådana tester slår oftast fel
då de ger överkvot åt barn ur familjer med intellektuell bakgrund
och underkvot åt barn ur familjer med icke intellektuell bakgrund.
Trots detta visade det sig att barn ur Socialgrupp I med så låg
intelligenskvot att de närmast kunde klassas som debila, vid vuxen
ålder fick betydligt högre genomsnittsinkomst än barn ur
grovarbetarfamiljer med så hög intelligenskvot att de närmast kunde
klassas som geniala.
Det finns enskilda undantag. Men alla undersökningar visar att
det är ekonomiskt lönsammare att vara ett korkat överklassbarn
än ett begåvat arbetarklassbarn.
Alla undersökningar visar också att lagarna icke gäller lika. De
paragrafer som behandlar brott som är typiska för Socialgrupp I
ger lägre straffpåföljd än de paragrafer som behandlar brott som
är typiska för Socialgrupp III. Om man undersöker
straffpåföljderna visas att dessa också avtar i takt med stigande inkomst och
högre social ställning.
Detta är inget nytt. Det vet var och en som tänker efter och
kommer ihåg. Men det skadar inte att det också finns statistik
på det.
Om man strävar efter jämlikhet så kan den kampen inte skiljas
från den fackliga kampen för bättre avtal; men den går längre.
Jämlikhet blir möjlig först i ett socialistiskt samhälle.
Men socialism kommer inte av sig själv. Den kan inte
administreras fram, ges från ovan, beslutas därborta. Ingen politiker,
ingen ledare kan ”införa socialism”. Den kan bara förverkligas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
