Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom lönearbetamas samfällda och medvetna kamp. Det heter
också mycket riktigt i Internationalens andra vers (som borde
sjungas oftare): ”1 höjden räddarn vi ej hälsa/ej gudar, furstar
oss stå bi./ Nej, själva vilja vi oss frälsa/ och samfälld skall vår
räddning bli.” (I originalet är det ännu tydligare uttryckt: ”... ej
gud, ej kejsare, ej folkledare”).
Ytterst blir det ute på arbetsplatserna i diskussioner, agitation,
samtal — gräl kanske — som det avgörs om jämlikhet skall förbli
en fras eller kunna omvandlas till verklighet.
Socialism innebär inte bara ett skickligt administrerande av en
produktionsapparat och jämlikhet innebär inte bara lönelikhet,
trivsel på arbetsplatsen, hyggliga sociala förmåner och en utbyggd
grundskola.
Förändringen av äganderätten från privat till samhällelig måste
motsvaras av en förändring av förhållandena mellan människor.
För att konkretisera detta — utan att därför göra en ritning på
ett kommande samhälle; en lika tidsödande som onyttig syssla —
se på avtalets paragraf om ”Arbetsledning”:
”Med iakttagande av avtalets bestämmelser i övrigt äger
arbetsgivaren att leda och fördela arbetet, att fritt antaga och entlediga
personal...”
Många tror att det alltid måste så vara. Någon måste
bestämma. Men egentligen tror de det inte. Det har bara alltid sagts så.
Man har sagt åt dem: Du kan inte vara med och bestämma, du
förstår inte det här, du begriper inte, andra får bestämma åt dig.
Där kärnfrågan. En socialism som inte skall degenerera måste
innebära att man bryter med denna mångtusenåriga föreställning
att ”någon” måste bestämma.
Också de tekniska problemen måste bli föremål för kollektiva
diskussioner och kollektiva beslut. Det skulle inte minska
produktionen. Tvärtom, den kollektiva praktiska erfarenheten kan icke
överskattas.
I den utvecklingen upphävs motsättningen mellan teori och
praktik, intellektuellt arbete och manuellt arbete.
Fabriksarbetaren, december -68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
