Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
surrade inuti hörselgångama och huvudet var stort som en
spärrballong och fotterna små som knappnålshuvuden och det var
långt, långt bort att ropa ned till tårna. Då låg jag där med feber.
Alla rummets raka linjer snodde sig till jugendomament och
fram mellan slingorna kom ett stort mörker och mörkret var Knut
Hagberg.
Framåt kvällen hade febern kämpats ned. Knut Hagberg hade
smugit tillbaka in i slingorna och slingorna hade stelnat till räta
vinklar och raka linjer och vanliga väggar i hotell Vaakuna. Jag
tog fler piller och klädde på mig och man hämtade mig. Jag
skulle diskutera med studenterna på Nylands Nation.
Nu är luften jämntjock härute vid Mälaren. Ögonen rinner,
febern sticker i bröstet men de raka linjerna är fortfarande raka
linjer och de räta vinklarna är fortfarande (här i det lilla och
icke kosmiska perspektivet) räta vinklar. Dock var den
skrämmande feberupplevelsen av Knut Hagbergs anständiga mörker den
dagen på hotell Vaakuna inte utan verklighetsanknytning.
Det aningslösa i Knut Hagbergs fråga om vad engelsmännen
i Rhodesia har att göra med fascism tyder på en aningslöshet
hos den publik till vilken han vänder sig. De vilar trygga i denna
aningslöshet. Den är deras anständighets och deras
bildningsmed-vetandes värn.
Den känslostorm som Knut Hagberg upplever inför
demonstranterna i Båstad (”det hemskaste och mest otäcka”) tyder på
en total förvridning av alla perspektiv på de politiska skeendena
i världen åren 1945—1968; men att han så självklart litar på att
hans publik delar denna känslostorm visar åter att den betraktas
som ”normal” i hans umgänge och hans klass.
Det var i Finland man haft den hårdaste klassuppgörelsen i
Norden; en som slutade med att 3 % av landets befolkning satt i
koncentrationsläger. Mer än tiotusen dog av hunger och sjukdom
i dessa läger. Uppskattningsvis fjorton tusen fångar avrättades.
Men fortfarande har de bildade och anständiga i Finland svårt
att tala om detta. Ty det var just de bildade och anständiga i
Finland som genomförde denna terror den gången. Jag skriver
inte om de i kriget stupade. I kriget stupade sammanlagt 6 794
personer (vita, röda, okända). Jag skriver om den besinningslösa
terror som de segrande utövade efter krigets slut.
Förövarna av dessa mord är nu till större delen döda; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
