Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugo år sedan. Det är det grundläggande för den materialistiska
historieuppfattningen. Mycket har förändrats sedan 1848. Men att
revidera Marx på den punkten är att helt överge allt som har
samband med marxism.
I den av författaren kritiserade artikeln skiljer jag mycket noga
mellan den spontana klasskampen och språnget till den politiskt
medvetna klasskampen. Ty den som inte gör det han drivs till
att förneka den existerande klasskampen, tala uppskattande om
att ”t o m borgarna skrattar” och berätta om ”arbetare som spöar
arbetare”. Då har man ställt sig på SAF:s sida.
Detta är inte en strid om påvens skägg eller om vissa
intellektuella spetsfundigheter. Det gäller på vilken sida man står. Folkets
sida eller monopolkapitalets. Den som föraktar folket och
förnekar de faktiska förhållandena kan aldrig betraktas som ”vänster”.
Till frågan om opportunismen och imperialismen återvänder
jag i annat sammanhang. Nu vill jag bara ge ytterligare ett citat
från Kommunistiska manifestet:
”Kommunisternas teoretiska läror vilar ingalunda på idéer och
principer, som uttänkts eller upptäckts av den ene eller andre
världsförbättraren.
De är blott allmänna uttryck för de faktiska förhållandena inom
en pågående klasskamp, en inför våra ögon försiggående
historisk rörelse.”
AB 22-1-69
Generationskamp eller klasskamp
Visst finns det generationer. Ingen av oss glömmer den tid då man
tvangs till medvetande. Den som är femtiofem glömmer aldrig
trettiotalets arbetslöshet. Den som är fyrtiofem glömmer aldrig
anpasslingarna och hemmanazisterna under kriget.
Nu talas åter mycket om ungdom. Det skrivs om ungdomligt
uppror. Ibland hyllas ”ungdomen”; ibland fördöms den. Det är
riktigt att de som började det allvarliga solidaritetsarbetet för
Vietnams folk till stor del var ungdomar. De FNL:are som delar ut
flygblad, samlar in pengar, genomför diskussioner, arrangerar
möten och demonstrerar — de är oftast unga.
Det är naturligt. Så har det alltid varit. Att ungdomen är poli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
