Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fjäder i hatten
Då det är mycket otäckt att dö i cancer blir det dragning i
lotteriet i övermorgons morgon.
Ty det behövs forskning för att göra det mindre otäckt för oss
att dö i cancer och då denna forskning kostar pengar tar man av
forskningspengar och ger till PR-män, insamlingschefer och allt
slags onyttiga varelser.
Man kan samla in pengar till forskning utan alltför mycket spill
på vägen. Då samlar man på skattsedeln och delar ut över
budgeten.
Men det gör man inte. I stället väljer man det sätt som
garanteras ge minsta möjliga utdelning på största möjliga insats.
Antingen är denna forskning nödvändig eller också är den inte
nödvändig. Allt tyder på att den är nödvändig. Det vore inte
svårt för regeringen att be sina statistiker räkna ut sannolikheten
för att regeringsmedlemmarna själva skall få en otäck och
plågsam död i cancer. De kan titta på varandra över konseljbordet och
roa sig med att räkna: ellen, dellen ...
Jag slår inte vad om pengar. Men i detta fall kan jag göra det.
Ty det är inte hasard. Alltså, jag är beredd att hålla tusen kronor
på att någon runt detta konseljbord kommer att dö på ett otäckt
och plågsamt sätt i cancer inom tio år. För mig är detta ett helt
riskfritt vad. Är det någon i regeringskretsen som vågar ställa upp
med tusen kronor mot mig?
Nå, detta har sagts förr. Sedan jag första gången skrev om
cancerinsamlingars perversitet har mycket riktigt några av de
beslutande redan dött i cancer.
Men de sitter inte där och räknar ellen, dellen... De ser inte
på varandra och drar slutsatser. De är praktiska. Om vi sände
varsin liten röd fjäder till närmast kommande begravning då
skulle liket kunna bäras till graven i ett hav av röda fjädrar. Men
de skulle inte dra några slutsatser av det heller. Det skulle bara
bli ett nytt jippo, denna gång ett som gjorde sig bra på färg-TV.
Det är osmakligt att skriva så här, menas det. Det är ovärdigt
LO:s tidning att trycka sådant. Och om den egna regeringen
också. Det visar brist på bildning.
Men hur skall man då skriva? Det är ju så enkelt och rått det
hela. Själva skall de dö. Några av dem kommer med säkerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
