Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att dö i cancer. Det behövs pengar till cancerforskning. De väljer
att låta dessa pengar samlas in genom kostsamma och onyttiga
jippon. Vad kan man då annat göra än att håna dem för deras
vilja att dö på ett plågsammare sätt än nödvändigt? Skall man
tycka synd om dem? Skall man kalla döden ”sömn” och
regeringsmedlemmarna insiktsfulla?
I ett samhälle korrupt av profit är det följdriktigt att det görs
jippon och totalisatorspel (och det är roligt att spela på hästar)
och lotteri och reklamkampanjer på folkets självklara vilja att
bekämpa döendets plågor.
Det är däremot varken följdriktigt eller självklart att bevara
ett sådant samhälle.
Opublicerad
Att förklara och att förändra
Det räcker med att se sig omkring. I alla skrymseln och vrår
sitter gamla patentradikaler. I väntan på döden kurar de i det
be-ståendes stugvärme. När man säger åt dem att stiga upp och följa
med ut säger de:
— Det är jag som är radikal och revolutionär. Men världen
svek. Världen är inte värd att förändras längre.
Om man envisas, då skjuter de rygg, fräser och spottar och
ropar till varandra från hörn till höm:
— BLM har blivit kommunistiskt. Ungdomen är förfallen.
Gulingarna tränger fram mot Europa.
Man kan fråga varför. Alla dessa som helt nyss, för bara en
generation sedan, var ledare, hur har de hamnat i skrymslena?
Och de som sitter där och visar tänder mot oss är ju inte bara
politiker och litteratörer. Där sitter kassören i klubben. Han som
slet mest. Där sitter hon som gick från dörr till dörr, som samlade
pengar och namn. Där sitter de; kända och okända. Deras ögon
är svarta i skumrasket, pupillerna stora. Sent på natten när
flaskan gått laget runt kan de brista ut i sång: ”Oss alla unga som
längta och strida, oss väntar handlingen, som kräver mer än mod.”
Och man kan säga att det är en bitter sång för orden stod en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
