Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättats en institutionsgrupp i litteraturhistoria. ”Efter nyår
kommer flera arbetsgrupper för studier i elementär marxistisk
litteraturteori att startas.”
I den litteraturlista som bifogats meddelandet ingår: ”Romberg,
Margaretha, Åtta artiklar om marxistisk estetik, FBT 2/67,
Helsingfors.”
Alltså är det nödvändigt att än en gång publicera min kritik av
detta sällsynt dåliga arbete.
Olikheten mellan marxistisk och borgerlig litteraturteori får
nämligen icke vara att den marxistiska har frigjort sig från källor
och kunnande.
Man har sagt mig att det var fel av mig att kritisera henne, hon
menade väl. Själv skrev hon att jag kom med skällsord.
Att man sätter upp denna bok i en seriös litteraturförteckning
utan att jag blivit bemött i sak finner jag skrämmande.
III
Om egna skrifter
Att skriva är att arbeta. Detta arbete bör avmystifieras. Det är
därför riktigt och viktigt att den skrivande själv tar ställning till det
skrivna.
Den mest obehagligt påträngande människotyp jag vet är den
försynta. ”X är så känslig” sägs det och så fyller X hela huset med
sin känslighet och alla får ta hänsyn till X som är så känslig. ”Y
har ögon som en sårad tioåring” sägs det och så får Y vara perfid
men ingen får försvara sig ty Y tar så illa vid sig.
Det är ett enormt hyckleri att använda sitt korta liv till ett
arbete — i detta fall skrivandet — men hävda att man inte vill
uttala sig om vad man gör och varför man gör det.
I privatlivet har jag alltid sökt undvika att vara påträngande
försynt, att vara krävande känslig eller att låta folk säga om mig
att ”J M är som en mimosa”. Jag har alltför mycket respekt för
mina medmänniskor för att vilja utsätta dem för sådan
påflugen-het.
Det gäller också mitt skrivande. Jag har respekt för mina ord.
Därför kan jag diskutera dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
