Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T rygghetens otrygghet
I likhet med vad som skedde i de flesta nordvästeuropeiska länder
kom den svenska arbetarrörelsen att välja ”folkhemmets väg”. Att
genomföra reformer i syfte att uppnå trygghet för medborgarna
inom det bestående samhällets ram.
Man kan också säga att detta begränsade mål till stor del är
nått. Dock är naturligtvis — eftersom det icke innefattades i
”folk-hemsvägens” målsättning — varken de grundläggande
egendomsförhållandena rubbade eller en verklig demokratisering
genomförd.
Denna väg kom att väljas under en decennielång stark och
periodvis oerhört bitter diskussion inom arbetarrörelsen mellan
”re-formister” och ”revolutionärer”. En diskussion som hos oss — även
i detta fall i likhet med vad som skedde i våra besläktade länder
— ledde till arbetarrörelsens splittring. Dock är klart att denna
väg inte valdes på grund av den ene eller andre ”ledarens”
insats och arbete, utan på grund av de ytterst speciella
förhållandena inom Nordvästeuropa under vår tid. Historiska skeenden
bestäms ju inte av en slump.
Men att nå ett mål, även om blott ett delmål, förändrar alltid
utgångspunkten för en debatt samtidigt som det ställer helt nya
problem för det vidare arbetet.
Och tryggheten i en otrygg värld, mättnaden i en svältande
värld blir alltid illusorisk, eller på sin höjd episodisk. Den sociala
kamp som kunnat dämpas och hållas relativt samhällsfähig är för
den skull icke borta, blott latent. Och det välstånd vi nått är ett
välstånd som nåtts därför att andra fått svälta. Vår historiska
situation har varit att vi fått vara med om att dela rovet. Icke att
vi upphävt rovets system. Om detta är icke mycket mer att säga
än att trygghet och välstånd tenderar att begränsa synfältet. Man
vill ogärna se det som kan störa tryggheten.
Tryggheten är i sig själv illusionsbringande. Innestängda inom
våra snäva gränser, ett litet och folkfattigt land i en stor och
män-niskomyllrande värld, reser vår relativa trygghet murar om oss, ger
oss illusionen om att det som är skall förbli och den väg som varit
vår är allmängiltig.
En socialistisk debatt i dagens Sverige måste därför för att vara
realistisk ha tre alldeles bestämda förutsättningar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
