Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. att den väg vår arbetarrörelse gått och det vi nått blott var
möjligt under en viss historisk situation och alls icke kan betraktas
som en mänsklighetens allfarväg.
2. att den relativa utjämning och den relativa dämpningen av
den sociala kampen som vi upplever i vårt land blott är tillfällig
och högst labil så länge förutsättningarna för klasskamp finns
kvar. Då egendomsförhållandena icke rubbats kan varje hård
situation medföra en återgång till öppen klasskamp. Ty ingen
säkerhet gives i vår trygghet.
3. att vi har trygghet i världen blott i den ordets betydelse som
en person kan sägas ha nått trygghet då han under en
översvämning når en torr landstrimla i Mississippideltat under det floden
fortfar att stiga. När som helst kan marken under hans fötter
spolas bort och han gör vida bättre i att bygga sig en flotte än att
trösta sig med att han äntligen fått fast mark under föttema. Ty
mark är fast blott när den icke hotas.
Samtidigt måste vi dock veta att lugnet och tryggheten medför
en avspänning även av tänkandet. När dagens problem är lösta
ges tankelättjan spelrum och den morgondag som ännu blott är i
vardande lämnas ur räkningen. För att få exempel på detta
behöver man blott följa den allmänna debatten i vårt land som så
ofta rör sig på ett sorgligt skuggplan. (Se vidare;
”arbetarrörelsens avidealisering”; ungdomens ”opolitiska” ställningstagande.)
Otvivelaktigt går världen mot socialism. Asiens och Afrikas
uppvaknande spränger både den gamla imperialismen och de
egendomsförhållanden som gett folkmassorna svält och okunnighet
––––-men också förmågan att lösa sina problem. Ty blott
nödvändigheten gör det möjligt för oss att finna utvägar. Men
utvecklingen är aldrig entydig och även om tendensen är klar blir det
aldrig möjligt att förutse varje speciell etapp.
Ur dagshändelsernas varandra korsande och till synes utplånande
händelser skymtar dock den riktning i vilken världen rör sig.
Verkligheten kan aldrig ses schematisk, ingen människa och ingen
grupp bär änglavingar, socialismens förkämpar i Asien är ofta
själva inte medvetna om räckvidden av sina handlingar. Det som i
går började som en officersrevolt kan i dag vara ett nationellt
befrielsekrig för att i morgon spränga det gamla samhällets hölje och
visa sig som social omvälvning. Ty i dessa länder går varje väg
mot socialismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
