Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där avslöjas också den stora klyfta som finns mellan vår
utveckling och vår erfarenhet och deras nödvändighet. Det som i
Västeuropa kunde genomföras 1848, 1917—18 och 1945—47, den
sociala revoltens omvandling i tillfredsställandet av
vänsterborgerliga krav, kompromissens linje om man vill kalla den så (varvid
man inte bör ta kompromiss som en värdering utan blott som en
beskrivning), det är icke möjligt i Asien. Dessa länder kan inte
välta av sin fattigdom på någon annan. De måste själva lösa sina
problem eller gå under. Och deras lösning kan icke ske inom
ramen för ”folkhemstanken”.
Utvecklingen är aldrig något rakt och entydigt. Det som i går
var höjden av utveckling kan därmed i morgon vara ohjälpligt
förgånget. Asiens feodalstater reste sig en gång som mänsklighetens
högsta utveckling, kulturens, det relativa välståndets och
förfiningens topp. Men det blev i Europa där nöden var hårdare och
nödvändigheten starkare som industrialismen och vår ”moderna
värld” kom att växa fram.
Ibland kan det synas som om själva vårt relativa välstånd,
själva vår trygghet, just det som är vår stolthet och det om vilket så
många böcker skrivs på främmande språk är de faktorer som
kommer att hämma vår utveckling. Det är i varje fall en nyttig
tankegång att hålla i minnet att det möjligas förverkligande inte alltid i
sig bär frö till det nödvändigas förverkligande. Det som vi pryder
oss med och som så lätt får oss att se Sverige och svenskt som
utvecklingens toppunkt, kanske just det är det som får oss
överflyg-lade! Men det måste vara en sidohypotes i varje socialistisk debatt.
Det är en möjlighet, icke mer. Ty det är människans aktivitet som
skapar hennes framtid och ingen, än aldrig så lockande, hypotes
kan döma henne till overksamhet. Däremot kan overksamhetens
hantlangare vara lika betjänta av en hopplöshetens hypotes som en
sj älvbelåtenhetens.
Den socialistiska debatten måste därför föras i medvetandet om
vårt läge i världen, om våra förutsättningar och våra möjligheter.
Och den trygghetens labilitet som man gärna ser som en nackdel
bär kanske på möjligheten av en ny utveckling och en ny
inriktning av den svenska arbetarrörelsen.
Fönstret3 april -57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
