Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan stil begagnar man icke vare sig man talar om Ahmed Khan
eller Gustav Vasa. Uttrycket: ”passa på att skapa sig”, är i båda
fallen en saklig förvrängning då det överskyler den historiska
realiteten. Nationella resningar. Sturar och Ghilzaier.
Ahmed Shah Abdali är den man vilken av sin fader — Zaman
Khan Abdali av Saddozalernas klan, guvernör över Herat — gavs
namnet Ahmed Khan och som i juli år 1747 kröntes som Shah
Durr-i-durran och därefter kom att kallas Ahmed Shah Durrani.
Namnfrågan är inte utan betydelse. Sabir Shah hade nämligen i
den jirgeh, det ting av hövningar, som överläde om kungafrågan
föreslagit Ahmed Khan till Badshah. Men denne som byggde
hela sin storhet på en nära kontakt med de afghanska stammarnas
demokrati och manna jämlikhet retirerade omgående till den mer
dämpade titeln Shah. Tilläggas bör kanske också att det icke var
klanen som ändrade namn, utan stammen samt att denna
namnändring inte kom ”därav” att Ahmed Khan ändrat sitt namn utan
utgjorde det stora namnbeslutet, vilket tillkännagavs med
trumslag genom riket. Yttrandet om Ahmed Shahs indienpolitik
berörs i nästa punkt.
2) sid. 217. ”När Ahmed Shah Abdali 1757 erövrat Delhi och
där lämnat kvar en av sina män för att vid mogulhovet bevaka
hans intressen och i verkligheten vara den allsmäktige härskaren,
sökte kejsaren i hemlighet hjälp av maratema, vilka fördrevo
afghanen. Därefter gjorde de ett framgångsrikt anfall mot Punjab
1758. Men nu ingrep Ahmed Shah igen, med en afghansk armé
inföll han i Indien 1760 och banade sig väg mot Delhi. Styrkan
uppgick till ca 60 000 man och den 14 januari 1761 mötte den på
det historiska slagfältet vid Panipat maraternas här, som utgjorde
ca 45 000 man. Drabbningen blev en av de blodigaste i Indiens
historia och maraterna besegrades med oerhörda förluster, som
bröt deras makt men också afghanernas förluster voro så stora att
Ahmed Shah såg sig nödsakad att åter utrymma Indien och han
miste även Punjab där sikherna nu triumferade.”
Det är erkänt svårt att göra en begriplig sammanfattning av det
invecklade politiska och militära ränkspelet under mogulernas
för-fallsperiod. Trots detta tycker jag att det är stötande att kalla den
fascinerande mogulpolitikern, partigängaren och fältherren
Najib-ud-Daulah för ”en av hans (Ahmed Shahs) män”, dock, sådant
kan få passera. Det kan däremot inte docent Grens framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
