Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främmande här — maraternas — och få en främmande
härskarkast — mogulerna — att ge upp sin opposition mot dem, däremot
misslyckades de med att underkuva en beväpnad opposition som
kämpade på egen mark om denna egna mark — sikhema.)
3) sid. 267. ”Kom så den 13 april 1919 ... (blodbadet i
Amrit-sar) ... Oron i Indien ökade och sannolikt var det icke utan
sammanhang härmed i förening med rysk påverkan, som den nye
emiren, senare konungen av Afghanistan, Amanullah i samma
månad gjorde ett angrepp på Indien, som dock omedelbart kunde
slås tillbaka.”
För att åter börja med en dateringsfråga: Försåvitt ordet
”härmed” syftar på blodbadet i Amritsar och uttrycket ”i samma
månad” syftar på april — och någon annan tolkning av texten har
jag inte lyckats komma till — har docent Gren åter gjort sig
skyldig till ett elementärt dateringsfel. Kriget inleddes — utan
krigsförklaring — den 3 maj 1919 genom strider vid Torkham.
Frågan om vem som inledde stridigheterna under pågående
förhandlingar är icke klart utredd. Britterna hade dock vägrat gå
med på Amanullahs krav på Afghanistans rätt att sköta sin egen
utrikespolitik. Mot britternas 340 000 man krigsvant folk stod blott
38 000 man dåligt utrustat infanteri, 4 000 artilleri med antika
kanoner och 8 000 kavalleri. Man bör inte glömma att britterna var
mästare i att organisera ”incidents” i gränsområdet mot
Afghanistan. Därtill kommer att britterna då (1919) hyste förhoppningar
om att det ryska centralasiatiska väldet stod inför sitt totala
sammanbrott och att inom brittiska militärkretsar sedan mycket lång
tid funnits en falang som strävat efter att uppnå det Brittiska
Indiens ”naturliga gräns” vid Amu Dar ja (se Malleson och andra).
Innan det blivit möjligt företa ordentliga arkivstudier kan man
blott säga att krigets öppningsdrag starkt påminner om de
”incidents” som brukade föregå det Brittiska Imperiets tillväxtfaser.
Talet om rysk påverkan måste vara hämtat ur de grumligaste
källor. En blick på världsläget år 1919 borde vara nog för att
tillbakavisa denna sentida myt. Afghanistans krav löd på full
suveränitet. Det behövdes inga ”ryska agenter” för att övertyga
afghanerna om den nationella oavhängighetens eftersträvansvärdhet.
Om man nödvändigtvis vill ha in utländskt inflytande borde man
ha kunnat ta upp frågan om den ”ungturkiska” oppositionen mot
Habibullah och den turkisk-tyska missionens arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
