Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
semester men han vaknar som vanligt halv sex på morgonen och
kokar kaffe och klockan sex lyssnar han på nyheter och väder. I
radion säger man att vädret är vackert och det är tjugo grader
varmt i Stockholm och nitton grader varmt i Göteborg. Och
vädret skall förbli vackert.
Om denna småstugeägare inte förmår genomskåda uttrycket
”vackert väder” och inse att det vackra vädret är torka då kan
han ingenting göra för att rädda sin gräsmatta och han får inga
jordgubbar alls.
Nu är dock småstugeägarna i detta land sällan så fångade av
orden att de tror på radiorösten som säger orden ”vackert väder”
och glömmer att se på sin egen bruna gräsmatta.
Men det blir svårare när sammanhangen inte är så enkla och
så direkta. Ta norrbottningarna till exempel. Deras politiker och
deras tidningar och deras förtroendemän talar alla om
arbetsgivare och arbetstagare.
Det är inget oskyldigt språkbruk. Ty då verkar det som om det
är själva arbetet som tagit slut. Arbetsgivaren har inget arbete
mer att ge bort. Arbetstagaren får flytta sig dit där det finns
arbete att få.
Det är en tankegång som är enkel och logisk och rund som ett
klot. Man får inget grepp om den. Den tankegången får
norrbottningarna att dra land och rike runt med mössan i handen och be
om en bit arbete här och en bit arbete där. Och om de är snälla
och om de inte är bråkiga och om de sköter sig och om de lär sig
tala som folk kan de bli riktigt duktiga och välanpassade
arbetstagare och sörlänningar.
Vill de stanna kvar däruppe i sina obygder så kan de ju skriva
till regeringen och säga att det är synd om dem och att de är en
sorts socialfall och att regeringen skall skicka upp lite
nödhjälpsar-bete som de kan få hämta på något kontor. Och då landet sägs
vara rikt så kan man ju alltid sända upp några slantar åt
stack-rarna däruppe som inte har vett att flytta söderut och arbeta och
göra rätt för sig.
Dessutom vill ju generalerna ha kvar några som kan arbeta på
militärvägarna och turistnäringen behöver folk som kan koka
kaffe åt turister och den behöver försäljare av renhudar och
sådant folk som kan klä ut sig och visa sig för pengar. Så något kan
man ju använda norrbottningar till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
