Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gren i Skådebanan. Av Michelets stora tanke och Mehrings
hängivna arbete har blivit en direktör som säger att det är nyttigt för
de privatkapitalistiska företagen om de anställda ges lämpliga
teaterupplevelser.
Vi knyter an till den stora folkliga och demokratiska
traditionen. Men vi lär av misstagen. Inom arbetsgruppen för Folket i
Bild/Kulturfront diskuterade vi i augusti—september 1971
erfarenheterna från folkteaterrörelsen i Berlin på 1890-talet just för
att vi skulle kunna undvika felen.
Vi tar inte emot anslag. Vi står på egna ben och bygger
tidningar med egen kraft. Det finns inga genvägar.
FIB/Kf nr 4 1972
Tid att minnas
Det var den vintern då Röda Armén fångat fascisterna i fällan
vid Stalingrad. På kvällarna lyssnade vi på radion:
— Här talar Moskva. Död åt de hitlertyska ockupanterna!
Vi var femton år. Dag hade några av de förbjudna böckerna.
Vi läste dem. Ur dem lärde vi oss mer om fascisterna. Det fanns
förbjudna böcker på den tiden. Sådana som den tyska
ambassaden inte ansåg att svenskar borde få läsa. Den tyska ambassaden
gav order och den svenska regeringen verkställde dem. Jag tror
att det fanns få personer vi föraktade så som vi föraktade de
svenska regeringsmedlemmarna. Och ändå visste vi inte allt som
kommit fram sedan dess. Föraktet har inte gått av mig under
åren.
För var och en av oss finns det några avgörande år. År under
vilka vi präglats. För oss var det åren 1942 till 1945. De
avgörande upplevelserna var inte de privata. Jag tror inte mycket på
de privata upplevelsernas stora betydelse. Den första kärleken
spelar avsevärt mindre roll för vuxenblivandet än den första
politiska medvetenheten. Jag kan heller inte minnas någon fest som
präglats av så strålande lycka som den stora folkliga gatufesten i
Stockholm när fascismen i Europa krossats. Det var en fest!
Ännu på hösten 1942 var det rätt gott om hemmanazister och
medlöpare i villaförstäderna runt Stockholm. Burget och borger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
