Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en så enkel och så självklart riktig idé- och litteratur-historisk
uppfattning. Men då har man glömt vad Sverige är. Detta som är
och förblir vad det varit.
I olika tonarter meddelar våra litteraturhistoriker hur hemskt
det var att Almqvist blev radikal. Hur hemskt för karriären. Det
är gott om exempel. Men jag väljer Schiick-Warburg ty där talar
den gammalprofessorliga erfarenheten tydligast:
”Så slutar kritiken (Palmblads J.M.) med denna
avskedshälsning: ’Må Furumo låta fara alla sina reformförsök, alla sina
välmenta fuskerier med religion, sedelära, historia, samhälle,
uppfostran, universiteter! Vi hava sett, vartut allt detta bär. Må
han i stället ånyo tillreda sin poetiska char, må han på den
åter giva sig upp i poesiens ljusaste och eterblåaste rymder, så
högt att hans öron icke förbryllas av jordens sorl, hans ögon
icke omtöcknas av dess duster! det är där vi älska att återfinna
honom.’
Tyvärr gick Almqvists bana ej i den riktning, som Palmblad
anvisat. Hans litterära storhetstid var i det närmaste slut, och
de år, som följde, voro det litterära, ekonomiska och moraliska
förfallets. Alla hans gamla vänner drogo sig för honom, Geijer,
Att erbom, Palmblad, Malla Silfverstolpe. Thomander, Janne
Hazelius, och han fick knappt några nya. Övergången till den
radikalism, han förkunnade, hade utan tvivel skett av verklig
övertygelse, men han hade icke beräknat följderna (passpå
nu! J.M.), och han tycktes hava varit naiv nog att tro, att de
skrifter, han under åren 1838—1840 utgav, skulle godtagas
såsom specimina för professuren i Lund. I verkligheten hindrade
de hans befordringar och störtade honom i ekonomisk ruin. En
bidragande orsak till förbittringen mot honom i konservativa
kretsar var nog också, att han redan på sommaren 1839 börjat
skriva i Aftonbladet...” (S. 347.)
För att förstå varför Almqvist icke kunde förbli blott en
Afton-bladsliberal, en vänsterman i allmänhet; en revolterande svensk
författare; en något mer begåvad och skärpt Blanche så är det
nödvändigt att se Sverige för vad det var. Det Sverige som var
är till långa stycken det Sverige som förblivit och Almqvists
utveckling är en förebildlig utveckling. En typisk utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
