Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nödvändiga förödmjukelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det med social nödvändighet ut i mystik eller avtrubbning eller
cynism eller privat ångest. I de märkliga diskussioner som kallas
”förnuftiga” i vår kultur (vetenskapliga eller politiska) anses
problemet overkligt. Det gör att dessa ”förnuftiga intellektuella” kan
göra som Walt Rostow — den en gång respekterade ekonomen
och akademiske läraren — gjorde när han rationaliserade
verkliga krigsförbrytelser till teoretiska pappersmodeller. Ett sådant
förnuft bär till Höss. Men i lyrik, måleri, musik — och i allas vårt
nattliga tänkande — tar problemet stor och central plats. Man
kan inte förtränga denna verklighet utan att — för att använda
ett religiöst uttryck — förlora sin själ.
Den onödiga verkligheten
Av några formuleringar i Olof Lagercrantz artikel kan läsaren få
intryck av att jag hävdat att verkligheten kunde tänkas om; att vi
kunde spekulera oss ett annat tillstånd än det existerande. Så är
det inte. Förintelselägren hade existens; bomben över Hiroshima
hade existens; de många som i detta nu hungrar till döds av
världsmarknad, de har existens mitt i sina plågor. Deras lidande
är inte skenbart. Det som skiljer mig från Olof Lagercrantz är att
jag menar att dessa världskrig, dessa kärnvapenanfall och denna
hungersnöd inte varit nödvändiga.
Det är inte bara så att de kan avskaffas i en framtid utan att
de sedan mycket länge inte varit nödvändiga. De materiella
betingelserna för en värld utan hunger och utan utsugning existerar
sedan länge. Insikten om att dessa betingelser redan existerar är
också den redan en gammal insikt. Man kan naturligtvis — som
Marx på tal om David Ricardo — hävda att produktivkrafternas
utveckling köptes med väldiga offer i människor och
kapitalvärden och att dessa offer då kunde sägas vara priset för att de
materiella betingelserna för en högre produktionsform skapats. Men
sedan dess har offren fortsatt; blivit ett omätligt hav av mänskligt
lidande och mänsklig förnedring. Detta är inte oförklarligt; men
dessa offer var icke och är icke en nödvändig förutsättning för att
de materiella betingelserna för en värld utan hunger och utan
utsugning skulle kunna skapas. De var inte ens en förutsättning för
att insikten om dessa betingelsers existens skulle kunna
formuleras. Men då dessa offer sedan länge varit onödiga finns heller
ingenting som säger att de kommer att upphöra. Ej gudar, furstar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
