Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nödvändiga förödmjukelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller järnhårda lagar oss stå bi; själva måste vi vår räddning söka.
Den möjligheten har också funnits länge nu.
Ideologiernas roll
Under denna långa och onödiga samtid har de ideologiska
strukturerna kommit att bli alltmer betydelsefulla. Den centrala
diskussionen i ”Den onödiga samtiden” gäller också de olika
samhällsbevarande ideologierna. Under samtalets gång visar sig flera
av de frågeställningar som formuleras i dess inledning kunna
upphävas.
Boken kräver en hel del arbete av läsaren. Det kan nu inte
hjälpas ty det är inte så lätt att ta sig tillbaka till ”ett utsiktstorn
placerat 1848”. Men när det görs då öppnar sig den stora
borgerliga traditionen just i det ögonblick den håller på att slå över och
växla förtecken. Då blir det möjligt för en humanist av borgerligt
slag som Olof Lagercrantz att långt därframme se sig själv i
nacken. Men då brister hans legitimitet.
Ty här — från år 1848 — ser vi nutiden i ryggen. Hon är
ihålig. Den stora tradition som bär upp och legitimerar samtiden är
falsk. Den är byggd på fiffel och båg. Härifrån kan vi se också
Wittfogels konstiga manipulationer mot Marx i rasfrågan och det
teoretiska mordet på Mehring och uppkomsten av hela denna
ideologiserade marxism som nu blott är ett hölje kring ett
imperialistiskt ny-Ryssland som inriktat sig på mervärdeproduktion.
Härifrån syns Olle Svensson framträda som en byråkratisk byting,
en främling såväl inför den brantingska tradition han legitimerar
sig med som inför de många han förespråkar.
Den nödvändiga förödmjukelsen
Men från detta 1848 ser man också sig själv i nacken. Härifrån
syns fyrtio år av Olof Lagercrantz texter och tjugo år av Jan
Myrdals texter i en annan dager. Orden blir då tvetydiga och
motsägelsefulla. De har inte bara reagerat på skeendet; de har också
bidragit till att strukturera och legitimera det. Vi är själva vår
historia. Våra ord bär också de sin del av ansvaret för att
samtiden steg för steg kunnat gå från ohygglighet till ohygglighet. De
har ofta legitimerat vad de sade sig bekämpa.
Därför blir också Olof Lagercrantz upplevelse av förödmjukelse
inför ”Den onödiga samtiden” en adekvat reaktion. Ty när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
