Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varken nå demokrati eller socialism utan nationell kamp. Folken i
Indokina kämpade för sin nationella och sociala befrielse. Om vi
skulle förlora vår nationella oavhängighet och komma under
Bresjnevs välde som en del av vad han lögnaktigt och hycklande
kallar den ”socialistiska gemenskapen” då skulle den svenska
arbetarklassens och det arbetande svenska folkets kamp för makten
i staten, för socialism och framtid sedan bli mycket lång och
mycket svår och kräva tunga och blodiga offer.
Front mot supermakterna!
Försvara den nationella oavhängigheten!
Tryckt frihet
Första paragrafen i 1974 års regeringsform säger att den svenska
folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning. Men Olle Svensson vet
bättre och när riksdagen tog första beslutet att avskaffa
Tryckfrihetsförordningen sade han som det var att han inte var oroad av
den debatt som fördes utanför parlamentet.
Den gamla Tryckfrihetsförordningen hade sina brister. Men
det var ju inte Tryckfrihetsförordningens brister som gjorde att
polisen kunde stövla upp på FiB/K:s redaktion och stoppa våra
papper i svarta plastsäckar och det var inte
Tryckfrihetsförordningens fel att Bratt och Guillou och Isacson sattes i fängelse. Det
var genom att bryta och vränga lag som det lyckades en lögnaktig
minister och hans handgångna ämbetsmän att fixa in politiskt
olämpligt folk i fängelse. Hur den saken gick till har vi många
gånger omsorgsfullt belagt i FiB/K.
Men det gick inte att genomföra de skeva rättsingripandena
utan debatt. Det stod uppenbart för alltför många iakttagare att
här hade politiker och ämbetsmän brutit mot lagens anda för
politisk vinning. Brutit såvitt jag förstår - och många med mig
-också mot lagens bokstav. Tryckfrihetsförordningens existens var
en politisk belastning för ministrarna och deras
ämbetsmanna-vänner.
Det visade sig alltså under IB-affären att de olika korporativa
organen inte var tillräckliga för att hålla den kritiska opinionen
under kontroll. Den svenska modellen höll inte. Alltför många
bland oss utnyttjade i praktiken de möjligheter till fri
åsiktsbildning som Tryckfrihetsförordningen erbjöd.
Det var tydligt att ett upprepande av lagvrängningarna under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
