Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IB-affären därför skulle kunna få ytterligt allvarliga politiska
konsekvenser. Folk tog tryckfriheten på allvar och Olle Svensson
-som skriver det andra runt honom bara säger man och man
emellan - uttryckte sin grämelse över detta den 13 november
1973:
”Författarnas hybris tar sig bl a uttryck i att de vädjar över de
representativa företrädarnas huvuden till allmänheten.”
IB-affären blev den akuta orsaken till att representativa
politiker och höga ämbetsmän fann det nödvändigt att göra slut på den
gamla Tryckfrihetsförordningen. IB-affaren utlöste deras
reformiver. De ville för framtiden göra sina brott lagliga.
På längre sikt ingår angreppen mot tryckfriheten i den allmänt
reaktionära politik som betingas av det svenska samhällets alltmer
korporativa karaktär. Smusslet med grundlagen. De hala och
sliskiga paragrafer som då och då smugglas in i lagtexter för att
vid behov kunna användas för administrativa nytolkningar.
Angreppen mot strejkrätten. Det tyst genomförda avskaffandet av
ämbetsmännens ansvarighet. Det datoriserade
övervakningssystemet.
De demokratiska fri- och rättigheter som folket erövrat under
hård kamp - liksom också för övrigt den nationella
självständigheten - söker den härskande klassen i sitt intresse upphäva. Att
denna härskande klass sedan inom sig befinner sig i en häftig
kamp mellan äldre monopolborgerliga och nya hungriga
byråkratborgerliga grupperingar är inte konstigare än att olika
delgrupper bland dessa också sinsemellan ligger i strid. Visserligen
har de politiska företrädarna vanligtvis rätt i det de beskyller
varandra för: Palme är korporativ just som Bohman säger och
Bohman är reaktionär just som Palme säger; men under sin
inbördes strid tumlar dessa företrädare fram samma väg. Den
korporativt organiserade statsmakten tjänar den härskande
klassens gemensamma och övergripande intressen.
Nu kan det sägas att jag ger uttryck för politikerförakt. Det gör
jag. Men det föraktliga befinner sig inte i min syn på dem utan i
deras verklighet. Det räcker med att läsa deras olika halkande
inlägg i tryckfrihetsförordningsfrågan i riksdagen. De fem
riksdagspartierna är ju heller inte folkliga organisationer; de är alla
statsburna; utlöpare av statsapparaten för medborgarnas politiska
organisering vid valtid.
Den svenska borgerliga demokratin har också svaga historiska
rötter. Ämbetsmannaväldet har stark tradition - det vore ju
nästan otänkbart att vi diskuterade tillsättandet av ledamöter i Högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
