Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domstolen så som man gör i ett land där den borgerliga
demokratin har äldre tradition som Förenta Staterna. Men det beror
sannerligen varken på att det i Sverige är likgiltigt vilka figurer
som placeras i Högsta Domstolen eller att det i Sverige - till
skillnad från Förenta Staterna - inte finns något att säga om deras
lämplighet.
Det är ju inte så att folk är likgiltiga för tryckfrihetsfrågorna och
inte tycker att de tilltagande korporativa dragen i Sverige är
oroväckande. I valet nyss röstade hart när var och en som kunde
ta sig till en vallokal; och det trots att den officiella valdebatten
hade tuggat torrt. Men halva folket visade sig berett att rösta på
nästan vem det vara månde bara Olof Palme hejdades från att
fortsätta sin korporativa politik och den andra hälften var beredd
att svälja nästan vad som helst i skräck för att den reaktionäre
Bohman skulle vara värre ändå. Att det höga valdeltagandet
skulle berott på allmänt förtroende för de representativa
företrädarna och entusiastisk uppslutning kring partierna tror väl inte
ens Olle Svensson på. Detta innebär att det finns en potentiell
massbas för en folkligt organiserad fascism - eller en
glistrupi-anism. De politiska perspektiven för Sverige är inte ljusa.
När detta skrivs vet jag ännu inte om det visar sig möjligt att
tvinga riksdagen att inte anta - eller åtminstone att ordentligt
diskutera - det vilande förslaget till ny Tryckfrihetsförordning.
Det innebär om den blir antagen en klar försämring. Det blir JK
som administrativt skall sköta tryckfriheten. Och vad sådana
herrar går för vet vi av erfarenhet! Polisen får vidgade befogenheter
att beslagta. Ett avslöjande av politikers och höga ämbetsmäns
brottslighet innebär enligt nya Tryckfrihetsförordningen inte bara
att fångslanden sådana som genomfördes mot Bratt, Guillou och
Isacson blir lagliga; det blir också möjligt att fangsla hela
redaktionen och totalt tysta den tidning som avslöjar herrarnas
brottsliga verksamhet.
Att tryckfrihetsfrågorna på detta sätt förs bort från det politiska
planet och blir administrativa samtidigt som polismyndigheterna
får till gränslöshet suddiga möjligheter att beslagta tryckta skrifter
innebär också att utrymmet för utländsk inblandning ökar.
I början av fyrtiotalet var det Hitlertyskland som krävde
administrativa ingrepp för att strypa den för Berlin olämpliga svenska
tryckfriheten. Arelösa politiker och krypande svenska ämbetsmän
utnyttjade då de administrativa möjligheter den tidens
Tryckfrihetsförordning erbjöd. De verkställde lydigt de tyska önskemålen.
Det var därför tryckfriheten efter kriget gavs säkrare skydd. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
