Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion - när revolutionen stod på spel och Liu Shao-chi försökte
förvandla honom till politisk mumie - använda sig av denna sin
faktiska historiska auktoritet för att fortsätta revolutionen.
Men inför alla de statyer och affischer och målningar som
avbildade honom frågade han:
- Skall jag gå till eftervärlden som en dörrgud?
Och när det talades om ”Citaten” och ”De tre ständigt lästa”,
även efter just den historiska situation då de kunnat användas
som murbräcka påpekade han att det visserligen inte skadade att
läsa dem men att det ju gällde att läsa vad han skrivit i
sammanhang och själv ta ställning. Han uppmanade till att läsa Marx och
läsa på allvar.
I Kina kunde - och kan - de reaktionära krafterna inte
producera slagord riktade mot Mao Tsetung; mot revulotionen. Med
sådana paroller skulle inte ens en procent (alltså inte ens 8 000 000
till 9 000 000) kunna enas till kamp. Det är detta förhållande som
gjort att ”röda fanor bekämpats med röda fanor” under den
politiska kamp som pågått i Kina de senaste decennierna. Mao
Tsetungs tänkande kan blott bekämpas med ”maoism”.
Såväl Lin Piao som ”de fyra” försökte på detta sätt utnyttja Mao
Tsetungs ord och förvandla dem till dogmer, fraser, ritual. Det
tillhör Mao Tsetungs storhet att han såg den fientliga karaktären i
sådana hyllningar och bekämpade dem. Han tillät aldrig sitt
tänkande bli en ”maoism”.
Nu är han död. I Pekings byggs ett mausoleum. Där skall han
vila i en minneshäll. Det finns personer som undrat över detta. De
har menat att det är en sorts kult. Men denna minneshäll har inte
med kult att göra. Den uppförs i enlighet med det kinesiska
folkets uttryckliga krav. Miljoner och åter miljoner i Kina har i
skrivelser och resolutioner till centralkommittén begärt möjlighet
att själva få ge uttryck för sin sorg och visa sin djupa respekt för
honom.
När Chou En-lai avled visade det sig att han i sitt testamente
begärt att få bli kremerad och få sin aska utströdd. Hans död var
smärtsam för folket men denna hans önskan gjorde smärtan än
bittrare ty den stred mot det kinesiska folkets sed. I Peking
samlades folk och förhindrade att Chou En-lais kropp fördes till
kre-matoriet. Arbetarna vid krematoriet vägrade sedan enstämmigt
att utföra eldbegängelsen. Det krävdes att Chou En-lais hustru
bad om respekt för hans önskan och att Mao Tsetung ingrep och
förklarade att man inte hade rätt att bryta mot kamrat Chou
En-lais sista vilja för att krematoriearbetarna - gråtande - skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
