Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afghanistan utan att den tar ställning/or Afghanistan mot
imperialismen och söker beskriva den långa kampen mot imperialismen
från Kabuls horisont.
Frågan om Tredje världen är alltså inte ny. Vad som hänt är att
Sovjetunionen utvecklats till den mäktigaste och den mest
rovgiri-ga av de två supermakterna; en stat som nu hotar oss precis så som
det fascistiska Tyskland hotade oss 1937 och att vi därför måste
upprätta bredast möjliga front till vårt försvar.
Inte undra på att KGB och CIA och Taiwan nu viftar med röda
fanor mot röda fanor!
FiD/K nr 6 1977
En dålig fastän bra handbok om Asien
Gunnar Heckschers ”Asiatiskt maktspel” (Norstedts, ca 97 kr) är
en svår bok att ta ställning till. Inte därför att den är svårläst.
Texten flyter lätt. Men även efter det jag läst den grundligt och
klottrat sidorna fulla med kommentarer kan jag inte utan vidare
säga vad boken är för slag. Det är alltså svårt att skriva om den och
denna svårighet bör redovisas.
Gunnar Heckscher, professorn, högerledaren, ambassadören,
har skrivit en bok som han enligt baksidestexten sökt forma till:
”Det första svenska standardverket över Asiens politiska,
ekonomiska, sociala och kulturella problem.”
Om det har varit hans önskan så har han misslyckats. Som
standardverk kan i boken strängt taget bara den kronologiska
samtidighetstabellen för skeenden i Sydasien, Sydostasien,
Ostasien och ”Övrigt” mellan 1965 och 1975 begagnas.
Boken innehåller också en serie helt obegripliga sakfel. Som:
”Och sängar ingår inte i den traditionella indiska livsföringen.”
Hur någon kan leva flera år i Delhi utan att märka att sängen,
”fyrbeningen”, charpoyen, spelar en central roll i den indiska
livsföringen begriper jag inte. För sexhundra år sedan beskrev
Ibn Batuta denna fyrbening och hans beskrivning gäller den dag i
dag är:
”Sängarna i Indien är mycket lätta. Sängen består av fyra
konis-ka ben på vilka fyra stavar fästs; mellan dem har man ett flätverk
av bomull eller silke. När man ligger på detta behövs inget annat
för att göra sängen tillräckligt mjuk.”
Ibn Batuta skrev ett standardverk. Så umgicks han med folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
