Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelse av jurister till försvar för folkets friheter och rättigheter
har ni också tagit på er ett stort historiskt ansvar. Gör ni fel så gör
ni inte längre individuellt fel ni gör då ett kollektivt och
samhälleligt verksamt fel. Det bör ni komma ihåg. Genom att ni nu
medvetet arbetar samman kan ni inte bara bli av stor betydelse för
folkets rättigheter ... ni kan också åstadkomma stor skada.
Allt tyder på att denna kristid också är en förkrigstid. Nu liksom
på trettiotalet - ett decennium som i mycket liknar vårt sjuttiotal
-är kriget inte ödesbestämt och oundvikligt. Det går att förhindra
och det går att skjuta upp även om det nu liksom under
trettiotalet är troligt att de krafter som verkar för krig är starkare än de
som är däremot. På trettiotalet blev det inte möjligt för
anti-fa-scister och demokrater att enas och hejda Hitler. Det var möjligt
men blev omöjligt. Nu fruktar jag att vi befinner oss i ett liknande
läge. Men det arbete som utfördes för att ena alla demokrater och
antifascister mot Hitler under trettiotalet lade grunden till de
europeiska folkens segerrika motståndskamp mot Hitler under
krigsåren. Där den antifascistiska enheten under trettiotalet vuxit
sig som starkast blev motståndsrörelsen i början på fyrtiotalet
följaktligen också starkast och folkets lidande minskades. Hur vi
än bedömer utsikterna till att lyckas uppskjuta och förhindra det
kommande kriget blir det breda samarbetet nu en förutsättning
för våra folks välfärd i morgon.
Men kriget kommer ju inte. Det är inte kriget som kommer. Det
var inte kriget som började krig i Europa förra gången. Det var
Hitlers krigspolitik och erövringspolitik som förde till krig. Nu är
det Sovjetunionen som är den mäktigaste av supermakterna i vår
närhet och Sovjetunionen är idag som Hitlers Tyskland på
trettiotalet den makt som medvetet och planmässigt arbetar för krig och
erövring och utnyttjar infiltration och femte kolonnarbete i olika
former mot folkens frihet och nationella existens.
Liksom vi på trettiotalet inte arbetade för fred till varje pris - en
fred också på Hitlers villkor - en Miinchenfred utan för en
antifa-scistisk fredspolitik arbetar vi nu för en fred i folkens intresse.
Hitler ville ge Europa fred på samma sätt som Bresjnev nu vill ge
Europa fred. Till priset av underkastelse och till priset av den
nationella suveräniteten och till priset av yttrandefrihet och
tryckfrihet och alla de stora friheter de europeiska folken kämpade sig
till från tolvhundratalet och framåt är Bresjnev nu, som Hitler då,
beredd att låta de europeiska folken få fred.
Det är viktigt att tydligt påpeka att en sådan fredspropaganda
och en sådan fredsrörelse som inte skiljer mellan Bresjnev/Hitler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
