Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
accepteras av någon kines. Wu Tung var kommunist. Men även
en av Chiang Kai-sheks män, en glödande anti-kommunist skulle
lika desiderat ta avstånd från bokens tendens. Och sådan
upplysning ges våra barn om Asien och Afrika. De ”hjärntvättas” som
Wu Tung sade.
Men, om jag ändå inte blir så upprörd som mina kinesiska
vänner så beror det på min egen erfarenhet. Nästan allt jag i
skolan fick lära mig om historia, geografi och kristendom visade
sig senare tendentiöst och falskt och fick rättas till. Att detta inte
åstadkommit mer skada och att denna förljugenhet icke lyckats
hindra människor att dra förnuftiga slutsatser tyder på att
skolundervisningen inte spelar så stor roll. Wu Tung har ändå fel. Ty
trots all denna förfalskning är förståelsen och intresset och den
förnuftiga insikten de väsentligaste inslagen i våra västerländska
folks inställning till Kina och Asien.
Men - eftersom man inte bör lägga hyende under lasten - om ni
kommer på ert barn med att läsa Cornelia Spencer: Kina, land
och folk, ta då volymen försiktigt mellan tumme och pekfinger
och släpp den i sopnedkastet. Kanske just ert barn är ett sådant
som tar intryck av undervisning.
Cornelia SPENCER: KINA, land och folk, Gleerups, Lund 1963,
inbunden, 8,25
Stockholms-Tidningen 11.3.1964
Pravda - Första Maj 1964
I tidningarna läser jag om den översvämningskatastrof som hotar
Zerafsjandalen. Jag ser att arbetare, kollektivjordbrukare,
tekniker och militära experter lägger ned hela sin kraft på att rädda
Pyondjikent, Samarkand och Buchara undan olycka. De kämpar
människans kamp mot naturen. Hotet mot dessa städer oroar
mig. Inte bara för att jag har vänner i dem; utan därför att det
uppdämda vattnet hotar världskulturen. Vi skulle alla ha ett
fattigare liv om freskerna i Pyondjikent eller Bibi Khanum i
Samarkand förstördes eller skadades.
I alla länder följer man med sympati och oro denna kamp mot
förödande naturkrafter. Ty sympatin mellan folken är naturlig.
Jag har många vänner i Sovjet, men jag har aldrig träffat någon
som vore så pervers att han skrattade förnöjt när Alaska drabba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
