Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Svensk. rättstafningslära - §§ 39—44. Tonviktens beteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 RÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.
kvikkt (qvickt), upptäkkt (upptäckt), drykkjåm (dryckjom);
ställde, kallt, svullst (svulst; jfr svullen), trållsk (trolsk), inbillsk
(inbilsk); brännde (brände), brännt (bränt), bränns, brännvin
(bränvin), brännsle (bränsle), kunnde (kunde), kunnskap (kun-
skap), kvinnlig (qvinlig), sinnlig, spannmål (spanmal), linntyg
(lintyg; jfr linne), gladlynnt (-lynt; jfr lynne), bredmunnt
(-munt; jfr munn), brunnskur, finnsk (finsk; jfr finne), tjännsel
(känsel; jfr tänna), sannt (sant), vinnst (vinst; jfr vinna);
läppja, knäppte, knappt, kråppslig (kroppslig), lappsk; tårrt (torrt),
tårrka (torka), härrskap (herrskap), härrska (herskay; visshet,
visst, missbruk (jfr missöde o. d.), ryssk (rysk); rättslig, bråttsling
(brottsling), sitts (sits; jfr sitta), skåttsk (skotsk). — Däremot
användes i öfverensstämmelse med hufvudregeln enkel-
skrifven bokstaf i sådana fall, där känslan af samhörighet
är svag eller rentaf gången förlorad för flertalet af de
skrifvande, vare sig att detta beror på de båda ordens
nuvarande olikhet i betydelse eller form, eller ock därpå
att det ursprungligare af de båda orden är jämförelsevis säll-
synt och därför. alls icke eller endast undantagsvis erinras
af den, som har att nedskrifva det vida vanligare härledda
ordet. Alltså skrifver man t. ex. nattväkt (icke -Våkkr) trots
väkka (väcka), stiltje och ilsken trots stilla och illa. Andra
dylika exempel äro: aldrig (jfr alltid, som lätt förbinder sig
med all och tid), umjäld (umgäld; jfr umjälla), vilse (jfr det
sällsynta "fara vill), hälsa (jfr det sällsynta "häll dig’y;
spindel (jfr spinna), avund (afund; jfr unna), gunst (jfr jynna),
påfund (jfr finna), kånst (konst; jfr kunna), brand och brunst
(jfr brinna), spänstig (jfr spännay, först (jfr <den förre), törst
(jfr ztårr), störst (hvarvid man lättare erinrar Sig stor än
större), lasta (jfr lass), miste (jfr det sällsynta missa), spålsk
(spotsk; jfr spåtta), sats (jfr sätta). Ännu mindre bör det
komma i fråga, att det ursprungligare ordet i sin stafning
rättar sig efter det härledda. Man har därför att skrifva
guld trots jyllene (gyllene), skuld trots försjyllan (förskyllan),
vilja trots vill o. 8. Vv. ;
I 44. Konsonant, som icke har tonvikt, betecknas
naturligtvis regelbundet med enkel bokstaf, t. ex.
d i ade’ra (addera); |
fi afis) (affisch), afä’r (affaire), safid’n (saffian), suflät’t (suft-
lett), åfisiäl’l (officiel), åfän’tlig (offentlig), ”bisjåf (bischoff);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
