Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Öfvergången från gammalstafning till nystafning - § 49. Ändringarnas större eller mindre vikt för undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 RBÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.
icke äro fullt ense om det lämpligaste sättet att reformera
å-ljudsbeteckningen, så bör denna reform tillgripas betydligt
senare, än som kräfdes i händelse man uteslutande fäste
sig vid nödvändigheten af en reform i och för undervis-
ningen. Endast i ett fall, i hvilket så godt som alla sak-
kunniga äro ense, kan den utan någon olägenhet med
snaraste företagas, nämligen i fråga om ("långt") å, som
har tonvikten, t. ex i sofva, tjog, honing, hvilka ord alltså
böra skrifvas i öfverensstämmelse med gåfva, tråg, våning.
6. BStafningen af ä-ljudet. Inhämtandet af kunskapen
om, när åä-ljudet skall betecknas med e, är nästan lika
mödosam som motsvarande färdighet i fråga om o såsom
å-tecken. Och nästan lika talrika blifva staffelen (nära
23 proc.) i denna punkt. Icke för ty är en reform här-
utinnan ingalunda bland dem som böra i något af de
första rummen ifrågakomma; detta därrör att den förnuftiga
regeln: "beteckna e-ljud med e och ä-ljud med ä’ icke
gagnar mer än ungefär tre fjärdedelar af dem som tala
svenska. Detta beror på att den återstående fjärdedelen
(omkring en million individer) icke kan skilja på. ljuden
e och ä och sålunda i alla fall får såsom en ren minnesläxa
lära sig, hvilka ord som skola hafva e (-tecken och -ljud),
och hvilka som skola hafva ä. Blott i ett bestämt fall
är reformen af obestridligt gagn för alla, som tala svenska,
nämligen då de ifrågavarande båda ljuden stå närmast
före 7. I denna ställning äro e- och ä-ljuden mera olika
hvarandra än vanligt (t. ex. lera och lära) och samman-
blandas därför ingenstädes och af ingen. På grund häraf
bör ä-reformen närmast inskränkas till detta fall samt till
ställningen före / (t. ex. nej, fejd), där nästan aldrig e-ljud
förekommer, utan bokstafven e hittills regelbundet haft att
betyda dä. .
7. Stafningen. af v-ljudet. Här bereder skrifningen
hv ojämförligt större svårighet än f och fv och detta i den
grad, att, ehuru de sednare beteckningarna ofantligt mycket
oftare förekomma, dock staffelen i fråga om hv blifva icke
obetydligt flera (5 proc. mot 4 proc.). Därför är ett utbyte
af f och fv mot v en från undervisningens synpunkt jäm-
förelsevis mindre viktig reform. Men då densamma redan
i nära 200 år varit ifrigt påyrkad och af mången både i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
