Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Öfvergången från gammalstafning till nystafning - § 49. Ändringarnas större eller mindre vikt för undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERGÅNGEN FRÅN GAMMAL- TILL NYSTAFNING. 43 |
mernas genomförande bör vara: den större eller mindre
grad af svårighet, som för undervisningen vållas af det
missförhållande i stafväg, som reformen i fråga afser att
afhjälpa. En undersökning häraf har gifvit vid handen,
att de nuvarande bristerna i vårt återgifvande af de olika
ljudskiftningarna intaga i afseende på de olägenheter, de
vid undervisningen förorsaka, följande rangordning:
1. Stafningen af ljudet och särskilt skillnaden mellan
dt och t såsom tecken för nämda ljud. De hittills gällande
stafningsreglerna i denna punkt utgöra den ojämförligt
tyngsta rättstafningsbördan. Trots sällsyntheten af di-teck-
ningen vållar dock fordran på detta orimliga stafsätts an-
vändande nära 17 procent af alla "staffelt (d. v. sc — i
de flästa fall en förnuftig stafning, som af det rådande
bruket stämplas såsom fel blott därför, att den icke brukas).
Också uppslukar undervisningen i "rätta" bruket af di
mera tid, än någon annan del af rättstafningsläran tarfvar,
och ändock lämnar den ett ovanligt dåligt resultat, i det
att de fästa aldrig lyckas lära sig att alldeles felfritt
tillämpa de gifna reglerna. Ingen reform bör därför gå
före denna.
2. Stafningen af’s-ljudet (med s, c, z 0: 8. V., 0.8 V.)
visar sig vara den därnäst mödosammaste att inhämta.
od. DStafningen af j-ljudet. Härvidlag visa sig skrif-
ningarna hy och I! vara något svårare att inlära än g och
g. Men å andra sidan förekomma de sednare mycket
oftare, hvarför staffelen i fråga om dem äro vida vanligare.
På grund häraf torde hela j-ljudsbeteckningen böra refor-
meras i ett sammanhang (jfr I 51).
4. Stafningen af ;-ljudet. Härvid vålla sådana be-
teckningar som £g, ge, /, sch, si, ssi betydligt större svårighet
än sj, sk och sj, men af alldeles samma skäl som i fråga
om /-ljudet bör reformen äfven här icke splittras.
5. Stafningen af i-ljudet. Den hittills gällande regeln,
att å-ljud i vissa fall skall återges med o, är visserligen
ett af rättstafningens allra värsta plågoris och framkallar
i följd af Åå-ljudets ovanligt täta förekomst större antal
staffel (öfver 25 procent, således drygt en fjärdedel af hela”
antalet) än någon annan regel. Men då fackmännen ännu
TR bAGLG
t.A p
RER VERS IL
RAR SE RU a nn at En a AS a Se An SA
fr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
