Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han vid stormningen av Mainz 1631 fått ena benet avskjutet, blev riksråd 1648. greve 1652,
fältmarskalk och president i Krigskollegium 1657 och 1662 avled på fädernegodset Lövstad
i Östergötland, där han uppfört en ståtlig slottsbyggnad.
Som president i Krigskollegium 1762—68 slutade också frih. Carl Gustaf Cronhjort sin
ämbetsmannakarriär. Han var född i Kalmar 1694, avancerade till major vid Kronobergs
regemente 1731 och blev 1749 överste för garnisonregementet i Stralsund. Det är dock ej
som militär utan som politisk partigängare som Gronhjorts namn gått till eftervärlden.
Redan vid den händelserika riksdagen 1738 slöt lian sig till Hattarna ocli uppträdde på
Riddarhuset under de närmast följande riksdagarna som en av Mössornas hätskaste
vedersakare, särskilt under hänsynslösa förföljelsen mot Samuel Åkerhielm. För sina trogna
tjänster belönades han 1755 av hattregeringen med landshövdingstolen i Västernorrlands
län, men då Cronhjort följande år började närma sig hovpartiet, hämnades Hattarna
genom att avsätta honom. När hattväldet 1762 började vackla, sulagerades han emellertid
med presidentämbetet i Krigskollegium. Sex år senare tog han avsked och bosatte sig på
sin egendom Kläckeberga, i socknen med samma namn, Kalmar län, där han avled 1777.
Att de politiska lidelserna även efter Frihetstidens slut kunde råka i våldsam svallning,
när någon riksviktig fråga debatterades på Riddarhuset, fick Charles Emil Lewenhaupt
d. y. nogsamt erfara. Född på Vinas säteri i Eds socken, Kalmar län, 1721 och son till den
som försoningsoffer för Hattarnas lättsinniga krigspolitik 1743 avrättade överbefälhavaren
med samma namn i det olycksdigra ocli för svenska vapnen ytterst vanhedrande kriget
med Ryssland 1741—43, fick han röna många ynnestbevis av Gustaf III, som alltid med
största välvilja omfattade nära anhöriga till den föregående regimens politiska offer. Ehuru
Lewenhaupt 1770 lämnat krigstjänsten, utnämndes han 1773 av konungen till kaptenlöjtnant
vid Livdrabantkåren och generalmajor i kavalleriet, blev 1778 en av rikets herrar och 1786
serafimerriddare. Vid den stormiga riksdagen 1789 utsågs han av Gustaf III till
lantmarskalk, men visade sig under den intensiva kraftmätningen mellan konung och adel
fullständigt sakna förmåga att med lugn och oväld bemästra den ömtåliga situationen och blev
på grund härav utsatt för häftiga, personligen synnerligen kränkande tillvitelser från
oppositionens hetsporrar. Då han därtill vid riksdagens avslutning å ridderskapets och
adelns vägnar undertecknade den, trots riddarhusmajoritetens protester av konungens med
de ofrälse ståndens röster genomförda förenings- och säkerhetsakten, beslöto hans
förbittrade ståndsbröder, att hans porträtt icke skulle få uppsättas på Riddarhuset bland de övriga
lantmarskalkarnas. Lewenhaupt lämnade därefter både politiken och huvudstaden ocli
bosatte sig på Vinas, där han dog 1796.
Under Gustaf III:s ryska krig utmärkte sig vid flera tillfällen generallöjtnanten Wilhelm
Mauritz Pauli — född 1730 på Fluxerums herrgård i Karltorps församling, Kalmar län,
död 1800 i Stockholm. I träffningen vid Valkiala 1790, där konungen personligen förde
befälet, kommenderade han med framgång högra flygeln ocli bidrog några veckor senare i
väsentlig mån till segern vid Keltis baracker och erövringen av ryska lägret vid
Vä-rälä. För sina under dessa bataljer ådagalagda förtjänster belönades han med
generallöjtnants fullmakt, en hedersvärja med guldfäste och den högsta militära
ordensutmärkelsen, riddartecknet av Svärdsordens stora kors. På äldre dagar var Pauli bosatt i
Stockholm, där han 1791 övertog befattningen som chef för hertig Fredrik Adolfs hovstat efter
sin systerson Wilhelm Mauritz Klingspor. Denne som i egenskap av högste befälhavare
under det sista olyckliga kriget i Finland vunnit en föga smickrande ryktbarhet, föddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
