Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1744 på morfaderns egendom Fluxerum, Kalmar län, deltog på fransk sida i sjuåriga
kriget på kontinenten och gjorde efter hemkomsten 1763 snabb karriär. Under Gustaf III:s
finska fälttåg tjänstgjorde han som generalintendent, befordrades 1790 till generallöjtnant,
blev 1799 greve och utnämndes tre år senare till cbef för de i Finland förlagda trupperna.
Genom det valhänta sätt, varpå han här ledde krigsoperationerna 1808, bidrog Klingspor
utan gensägelse i hög grad till den katastrofala utgången, men fick det oaktat efter
Adlercreutz’ seger vid Siikajoki mottaga fältmarskalkstaven, utnämndes efter hemkomsten till
Sverige till generalbefälhavare över norra armén och generalguvernör i Västerbottens,
Västernorrlands och Gävleborgs län 1809 samt blev efter statskuppen s. å. medlem av
konseljen och överståthållare. Efter Fersenska mordet 181 som han icke vidtagit några anstalter
att förhindra, måste han dock avgå från alla sina förtroendeposter ocli framlevde sina
sista år i djupaste tillbakadragenhet i Stockholm, där han avled 1814.
Carl Carlason Mörners lysande
meritförteckning omfattar en mängd höga och ansvarsfulla
ämbeten av olika slag. Han föddes 1755 på
Rödjenäs sätergård i Björkö socken, Jönköpings län,
valde den militära banan, och vann såväl inom
armén som vid hovet en ovanligt hastig
befordran.1) Få ett enda år (1794) utnämndes han
sålunda till överste, generaladjutant, vice guvernör
hos den unge konungen och chef för Finska
artilleriregementet, blev 1800 greve, 1802
sekundchef för Svea livgarde, 1808 generalmajor, samt
1812 general, serafimerriddare och
överståthållare. Under de fyra år Mörner utövade
sistnämnda ämbete, vidtog han flera framsynta
åtgärder till huvudstadens förkovran.
Fältmarskalksgraden erhöll han 1816, utsågs s. å.
till riksståthållare i Norge, och lyckades under
de tvenne år, ban innehade denna krävande
förtroendepost förvärva "Nationens Agtelse och
Erkjendlighet for den Dygtighed och haederlige Nidkjaerhed, hvormed han havde
bestyret de ham anbetroede Embeder". Då Mörner 1818 avgick som riksståthållare, nedlade
han samtidigt sina övriga offentliga uppdrag och bosatte sig på ett landställe utanför
Stockholm, där ban 1821 slutade sina dagar.
När Johan Magnus Björnstjerna 1898 gick ur tiden, avslutades en lång och hedrande
levnadsbana i fosterlandets tjänst. Han var född 1805 på Kristinelund i Arby socken,
Kalmar län, blev 1822 fänrik vid Andra livgardet och utnämnd till generalmajor, då ban 1858
inträdde i regeringen som chef för lantförsvarsdepartementet. Efter sin avgång från
statsrådsämbetet utnämndes han till generalbefälhavare i fjärde militärdistriktet och befordrades
1874 till general. Björnstjernas duglighet och stora arbetsförmåga togos under årens lopp
i anspråk för en mängd militära och civila förtroendeuppdrag. Så t. ex. var han 1864—71
’) Som nyutnämnd underlöjtnant blev han 1772, vid ännu ej fyllda 17 år - antagligen på grund
av sitt deltagande i Gustaf III:s statsvälvning — utnämnd titi riddare av Svärdsorden, och är utan
tvivel den yngste, som någonsin hugnats med ett svenskt riddarkors.
Carl C:son Mörner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
