Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johansson, Erik - Johansson, Ferdinand - Johansson, Frans Wilhelm - Johansson, Gotthard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johansson
S2
Johansson
ken i Göteborg. Utgående frän det
faktum, att bränsleekonomin är ett av
rederinäringens allvarligaste problem,
har han målmedvetet och
framgångsrikt inriktat sig på att genom
förbättrade maskinkonstruktioner
åstadkomma lägre bränsleförbrukning. Han
har i detta syfte gjort flera
uppfinningar, av vilka de märkligaste äro:
drivgassystemet (1924),
ångturbo-kompressorn (1930) och den av
Götaverken tillverkade
kvadrupelång-maskinen (1940). För
drivgassystemet, som använts på ett flertal
fartyg, bl. a. minkryssaren Klas Fleming,
har J. erhållit Sv. teknologfören:s
Polhemspris och för
ångturbokom-pressorn, med vilken uppnås en
bränslebesparing av vid överhettad ånga
18 % och vid mättad ånga 21 %, Ing.
vet. akad:s guldmedalj. Han är sedan
1941 led. av Ing. vet. akad. — Ogift.
J. H. N.
Johansson, Karl Ferdinand,
språkman, f. 16 sept. 1860 i
Misterhults skn, Kalmar län, † 9 dec. 1926
i Uppsala. Föräldrar: torparen Johan
Erik Magnusson och Anna Lovisa
Karlsdotter. — J. avlade
mogenhets-ex. 1880 i Linköping, blev fil. kand.
1882, fil. lic. 1885, fil. dr och docent
i jämförande indoeuropeisk
språkforskning 1886, allt vid Uppsala univ.
Han blev där e. o. prof. i sanskrit med
jämförande indoeuropeisk
språkforskning 1893 och var prof. i samma ämne
1909—25. — J:s drsavh. "De derivatis
verbis contractis linguæ græcæ
quæ-stiones" tillhör närmast den grekiska
filologin, ehuru den har anknytning
till den komparativa lingvistiken.
Huvuddelen av J:s författarskap
faller inom den jämförande
indoeuropeiska språkvetenskapens och
indo-logins område. Han har framför allt
gjort sig bemärkt som etymolog och
epigrafiker. Med arbetet "Der Dialekt
der sogenannten
Shàhbäzgarhi-redak-tion der vierzehn Edikte des Königs
Afiöka" (1893) har han lämnat ett
viktigt bidrag till kännedomen om de
medelindiska språkens äldsta skede.
Om J:s religionsliistoriaka intresse
vittna skrifterna "Solfågeln i
Indien" (1910) och "über die altindische
Göttin Dhisånä und Verwandtes"
(1917), i vilka de fornindiska
gudom-ligheterna Varuna och Visnu äro
föremål för behandling. Ett betydande
arbete är hans "Indiska sagor" (1907),
där för första gången originalövers, ur
den sagoliistoriskt betydelsefulla s. k.
jatakalitteraturen gjordes
tillgängliga på svenska. .T:s övers, utmärka
sig icke för någon stilistisk talang,
men genom sitt noggranna återgivande
av originalen äga de likväl högt värde
och ha blivit flitigt studerade. År 1905
belönades J. med Letterstedtska priset
Ferdinand Johansson.
för utmärkta tolkningar av framför
allt indiska religionsurkunder. J. var
en av utgivarna av tidskr. Le monde
oriental 1906—21. — Gift 1891 med
Ulla Carolina Colbiörnssen från Norge.
K.-E. S.
Johansson, Frans Wilhelm,
banbrytare för egnahemsidén i
Sverige, f. 19 dec. 1851 i Vårdsbergs skn,
östergötl. län, ‡ 22 jan. 1922 i Motala.
Föräldrar: lantbrukaren Johan
Wilhelm Jonsson och Johanna Blomberg.
— J :s insats bör ses mot bakgrunden
av de svårigheter, som änmu i slutet
av 1800-talet restes för dem, som med
äganderätt ville förvärva
småbruks-lägenheter. Då varken lagstiftningen
eller jordägarna gingo sådana
önskemål till mötes, började J. •— som
ursprungligen var kakeliugnsmakare -—
att arbeta för en förening med syfte
att skaffa jord åt obemedlade, vilka
eljest inte skulle kunma förvärva ett
eget hem. Under hans ledning bildades
sålunda 1887—90 i Godegårds skn i
östergötl. län den första
egnahems-fören. i Sverige, Jordbruksfören. Den
rekonstruerades vid ett möte i
Karlströms bruk i Kristbergs skn 1892 och
fick då namnet Fören. Egna Hem
u. p. a.; dess säte förlades sedermera
till Motala. Själv var J. 1892—1917
ledare av verksamheten och 1915—16
red. för fören :s tidskr. Egna Hem.
Efter hand vidgades verksamheten
alltmer och utvecklades till ett
millionföretag med över 100 filialer. Flera
stora egendomar inköptes och
styckades, och i närheten av städerna
ordnades bostadskolonier. Verksamheten ■—
med ledningen alltjämt förlagd till
Motala — har omspänt huvudsakligen
s. och mell. Sverige. J. togs i anspråk
för flera kommunala uppdrag och var
även sakkunnig i den kommitté, som
jordbruksministern A. Petersson i
På-boda tillsatte för omarbetning av
bestämmelserna för statens egnahems-
lån 1906. J. var också initiativtagare
1907 till Egna Hems
låmeförmedlings-fören. u. p. a., Motala, med uppgift att
förmedla statens egnahemslån, och
1913 till Egna Hems ömsesidiga
brand-försäkringsfören. — Gift 1881 med
Vendia Augusta Lilja. I. Sth.
Johansson, Anders Gotthard.
konstkritiker, skriftställare, f. 8 maj
1891 i Åkers skn, Jönköp. län.
Föräldrar: byggmästaren Johan August
J. och Ida Paulina Johansson. — Efter
studentex. i Jönköping 1911
studerade J. humaniora vid Stockholms
högskola, där lian blev fil. kand. 191S.
Sedan dess liar han huvudsakligen
varit sysselsatt som tidningsman. Han
var konstanmälare i Nya Dagligt
Allehanda 1918—19, i Aftontidn. 1919—
20, i Aftonbladet 1921—29 och är
sedan 1930 konstkritiker i Sv.
Dagbladet. Åren 1922—29 var han medarb.
i första uppl. av Bonniers
konversationslexikon, vars huvudred, han var
1927—29; sedan 1937 är han medl.
av red.-kommittén i detta
uppslagsverks andra uppl. Han har också varit
led. av styr. och arbetsutskottet för
Sv. slöjdfören., vars v. ordf. han är
sedan 1943; han var ordf. i Eva
Bonniers donationsnämnd 1936—40.
Sedan 1944 är han styr.-ledt i Hemmens
forskningsinst. och sedan 1945 i
Nordiska konstförb. — J:s förnämsta
insats i sv. kulturliv ansluter sig till
funktionalismens genombrott i
Sverige omkr. 1930. Han blev rörelsens
främste vapendragare i pressen. I
artikel efter artikel — senare även
publicerade i bokform:
"Funktiona-lismen i verkligheten" (1931) och
"Funktionalismens framtid" (1935)
—, präglade av inre övertygelse ocli
enttusäasm för sakens kärna,
framlade han de nya idéerna och
klargjorde rörelsens innebörd och
syftemål på ett medryckande sätt. Det
väsentliga i den var för honom inte
dess estetiska sida utan de praktiska
och sociala förhållanden, som
utgjorde en av dess förutsättningar och till
vilkas utredning lian energiskt
bidrog. Han betraktade sig som
tjänare åt och medarbetare på en
kommande bättre värld, och det var inte
utan en viss missräkning över det
vunna resultatet, som han i sin
samling "Kritik" (1941) gjorde upp sitt
bokslut över det senast gångna
decenniets strävanden och förhoppningar.
Praktiskt har J. sökt förverkliga sitt
sociala, spec. på bostads- och
bohagsfrågor inriktade program främst
genom sin verksamhet inom Sv.
slöjdfören. men även som initiativtagare
och organisatör för en rad
bostads-och andra utställningar, Fritiden i
Ystad (1936) och Bo bättre i Göteborg
(1945), och som ledare (sedan 1939)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
