Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Silverstolpe, Axel Gabriel - 3. Silverstolpe, Fredrik Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silverstolpe
22
Silverstolpe
Axel Gabriel Silverstolpe.
Gouache av J. E. Bolinder.
gjorde han sin främsta insats vid
utarbetandet av
tryckfrihetsförordningen. S:s bidrag till
författningsdiskus-sionen var den anonymt utgivna
broschyren ”Hvad synes allmänna
opinionen önska till en, nu möjlig,
förbättring af svenska statsförfattningen?”
(1809), där han framförde sina
önskemål om sansade reformer på
historisk grund, varvid särskild
hänsyn borde tagas till 1772 års
författning. Denna skrift, som röjer stora
överensstämmelser med det
betydelsefulla s. k. Håkanssonska
förslaget, kan med viss rätt betraktas som
det konstitutionella partiets
programskrift. S. tillhörde
konstitutionsutskottet även 1812 och 1815 samt det
förberedande hemliga utskottet i
tron-följdsfrågan 1810. Bland hans övriga
politiska arbeten kan nämnas
”Försök till utveckling af grunderna för
svenska regeringssättet” (1812),
vilket först tillkom på franska för att
för kronprinsen tolka det nya
statsskicket. Vidare publicerade han
studier och uppsatser i allm. och
poli
tiska ämnen i Stockholms-Posten och
Läsning i blandade ämnen. Till S:s
huvudintressen under hans senare år
hörde undervisningsfrågan. Han
företrädde därvidlag liksom brodern (S.
4) upplysningstidens pedagogiska
ideal och ivrade för obligatorisk
skolundervisning för såväl pojkar som
flickor. Han inträdde i 1812 års
upp-fostringskommitté och var där till sin
död en av de drivande krafterna.
Lancastermetoden hade i honom en
ivrig förespråkare. Han utgav även
flera läro- och läseböcker samt
utarbetade ett mera originellt än
praktiskt förslag till reformerad stavning.
— Som skald skattades S. högt av
samtiden, och vid flera tillfällen
prisbelönades hans verk av Sv. akad.
Nyromantikerna beskyllde honom
emellertid för epigonmässighet och
torrhet. Han prisar framför allt dygden
att vara en god samhällsmedborgare
och medmänniska. Detta
åskådningssätt kommer särskilt till synes i vissa
av S:s allvarliga dikter, främst
”Skal-debref till dem, som söka ett
odöd
ligt namn” (1792; belönat med Sv.
akad:s stora guldmedalj). S:s
frihets-patos tog sig upprepade gånger
uttryck i dikt, ss. då han i ”Sokrates
röst från Elisén” uppmanar sanningen
att fly från Europa till det fria
Amerika, eller "när han i andra dikter
prisar oppositionen vid 1800 års
riksdag och framför allt 1809 års män.
Hos S. fanns dessutom en satirisk
ådra, åt vilken han gav utlopp i
”moralsatirer”. Han skrev moraliserande
fabler, i huvudsak efterbildningar
av Lafontaines, och versberättelser
efter Kellgrens och Leopolds mönster.
S:s bästa dikter äro hans allmänt
omtyckta dryckesvisor och hans elegier.
Ett vekt drag i hans stoiska natur
framträder särskilt i de elegier, som
beröra hustruns död, samt i hans
dagboksanteckningar. Hans
”Skaldestycken” utkom i två delar 1801 och 1810
(3:e uppl. 1863). ■— I sitt estetiska
arbete ”Försök till en Afhandling om
Vitterhetens inflytelse på allmänna
Förstånds-odlingen och sederna”
(1802) står S. framför allt på tysk
grund; han stöder sig på Sulzers och
Eschenburgs arbeten och lägger deras
definitioner och begrepp till grund
för sina egna. Grundtanken, att
konsten borde ha ett moraliskt syftemål,
för S. ut i sina yttersta konsekvenser.
Hans åskådningssätt bottnar i utilism,
enligt vilken en vetenskap eller en
konstnärlig verksamhet icke skulle
vara självändamål utan tjäna till
praktisk nytta, till samhällets och
medmänniskornas gagn. Som litterär
bedömare, bl. a. inom Sv. akad.,
förfäktade han denna ståndpunkt men
var i huvudsak mycket tolerant. Han
synes ha varit en ovanligt helgjuten
personlighet. •— Gift 1) 1794 med
Hedvig Charlotta Brakel, f 1805;
2) 1808 med Anna Christina Ahlm.
— Litt.: biografi av O. von Feilitzen
i den av C. Silfverstolpe utg. ”Några
anteckningar om slägten Silfverstolpe”
(1884); A. Brusewitz, ”Ett bidrag till.
A. G. S:s politiska biografi” (i
Per-sonhist. tidskr. 1913); N. Gobom, ”A.
G. S. Bidrag till belysning av hans
personlighet och tidigare
författarskap” (drsavh., 1923); E.
Thermæ-nius, ”Om tillkomsten av 1809 års
regeringsform” (Statsvetenskaplig
tidskr. 1950). L. B.
3. Silverstolpe, F r e d r i k
Samuel, diplomat, ämbetsman,
konstälskare, f. 28 dec. 1769 i Stockholm,
f 2 dec. 1851 därstädes. Bror till S.
2. •—■ S. visade tidigt konstnärliga
anlag, besökte under uppväxtåren
Konstakad. och åtnjöt även enskild
undervisning av J. L. Desprez. Han
blev 1786 konduktör vid
Överinten-dentskontoret men övergick efter
studier i Uppsala till den diplomatiska
banan och utnämndes 1793 till andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
