Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sköld, Per Edvin - Sköld, Sam, missionär, se s. 101 - Sköld, Yngve - 1. Sköld, Johan - 2. Sköld, Hannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sköld
99
Sköld
att dylika åtgärder ej räckte till gent
emot den fortsatta våldsamma
internationella prisstegringen. S. tillgrep
då, för att söka behålla kontrollen
över utvecklingen, en relativt
samtidig höjning av priser och löner, den
s. k. engångsinflationen. I samband
därmed sökte han även få bort
subventionssystemet, som höll priserna
nere på konstlad väg. Bl. a. på grund
härav slogo de internationella
prisstegringarna mera direkt igenom i det
sv. prissystemet. Då dessa stegringar
dessutom voro större än väntat, kom
engångsinflationen att få en större
omfattning än avsett; S:s politik
kunde icke hindra en nära
20-procen-tig inhemsk prisstegring 1951. Under
denna utveckling har S. i hög grad
satt sin prägel på regeringspolitiken.
I de förhandlingar mellan regeringen
och företrädare för de stora
producent- och löntagargrupperna, vid
vilka den ekonomiska politikens
grunddrag numera i stor utsträckning
bestämmas, har S. mer eller mindre
öppet intagit en nyckelposition. I vida
kretsar, även utanför partiet och inför
allmänheten, har han framstått som
regeringens främsta arbetskapacitet
med ett större reellt inflytande än
sina kolleger. Trots hård kritik från
skilda håll har han också vunnit ett
allmänt erkännande för sin klara
intelligens, arbetsförmåga, viljestyrka
och stora receptivi tet. Markant skiljer
han sig från de mest framträdande
socialdemokraterna av en något
tidigare generation därigenom, att han
nått sin dominerande ställning utan
att äga den folkliga popularitet och
det idépolitiska patos, som varit
viktiga förutsättningar för deras
inflytande. —• S. blev led. av Krigsvet. akad.
och Örlogsmannasällskapet 1942 samt
agronomie hedersdr vid
Lantbruks-högskolan 1949. ■—• Gift 1918 med
Edit Persson. — Litt.: O. Nyman,
”Svensk parlamentarism 1932—1936”
(1947); densamme,
”Parlamentarismen i Sverige” (1950); Förspelet till
det tyska angreppet på Danmark och
Norge den 9 april 1940” (1947;
ingår i ”Aktstycken utg. av K.
Utrikesdep. Handlingar rörande
Sveriges utrikespolitik under andra
världskriget”). Till S:s 60-årsdag utgavs
hyllningsskriften ”Reformer och
försvar” (1951). T. D.
Sköld, Sam, missionär, se s. 101.
Sköld, Karl Yngve, tonsättare, f.
29 april 1899 i Vallby skn,
Södermani. län. Föräldrar: folkskolläraren
Karl Wilhelm S. och Agnes Ingeborg
Maria Adlers. •— S. studerade 1915—
18 piano för Richard Andersson och
teori för H. Fryklöf. Han avlade 1919
organistex. vid musikkonservatoriet i
Stockholm och fortsatte 1920—22
sin utbildning vid konservatoriet i
Brno, Tjeckoslovakien, med studier i
piano, dirigering och teori. Är 1933
avlade han högre kantors- och
musik-lärarex. S. var anställd som musiker
vid Sv. filmindustri 1922—38. Sedan
sistn. år är han bibliotekarie hos
Fören. sv. tonsättare, vars styr, han även
tillhör. Han är sekr. i Sv.
occidental-förbundet sedan 1936. ■— S.
debuterade som tonsättare 1916, då han fick
en pianotrio spelad i Stockholm. Följ,
år framfördes hans första verk i större
format, en symfonisk dikt över
lappländska motiv. Han har ytterligare
komponerat bl. a. tre symfonier (nr
2 och nr 3 uppf. 1939 resp. 1949),
en ”Sinfonia da chiesa” (uppf. 1942),
fyra orkestersviter, två pianokonserter
(nr 2 uppf. 1947), två
konsertfantasier för piano och orkester, en
violin-och en violoncellkonsert,
kammarmusik, bl. a. en stråkkvartett och två
violinsonater, en Gustav
Adolfs-kan-tat samt sånger. -— S:s tonspråk är
närmast efterromantiskt och har en
sv. färgning, som ibland erinrar om
Alfvén och Peterson-Berger.
Måttfullhet i uttrycket och teknisk
gedigenhet äro främst utmärkande för
hans alstring, inom vilken särskilt den
Yngve Sköld.
andra symfonien fängslat genom sin
osökta melodik och ståtliga resning.
■—■ Gift 1925 med Olga Kajsovå från
Tjeckoslovakien. K. R.
1. Sköld, ]o h an, missionär, f.
24 nov. 1859 i Regna skn, Östergötl.
län, f 13 nov. 1946 i Lidingö.
Föräldrar: husaren Johan Peter S. och
Anna Britta Persdotter. — S. fick
efter folkskolegång tidigt försörja sig
som vallpojke och dräng. Han anslöt
sig till Sv. missionsförb. 1878 och
studerade vid dess missionsskola i
Kristinehamn till 1882 med avbrott
för evangelistverksamhet i Värmlands
finnskogar 1880—81. Han var
sjö-mansmissionär i Kotka, Finland, 1882
—84. Efter att ha varit församlings-
Johan Sköld.
föreståndare i Heby, Västmanl. län,
1885—89 utsändes S. som en av de
första missionärerna till Sv.
missionsförb :s nyöppnade fält i Kina. Han
utbildades i London och utförde på
stationen i Wuchang 1890—1922 ett
banbrytande arbete i ledningen för
den vittförgrenade verksamheten. Sin
livsgärning har han skildrat bl. a. i
”Seng ming tang. ’Livskyrkan.’ En
missionsbild från Kina” (1922) och
”Martyrerna i Sungpu” (1923). Efter
att ha vistats i hemlandet reste S.
1930 åter till Kina i avsikt att
påbörja en ny arbetsperiod men tvangs
av hälsoskäl att återvända hem s. å.
Han var bosatt i Stockholm till 1939
och därefter i Lidingö. ■— Gift 1)
1885 med Eva Charlotta Ericson, f
1931; 2) 1935 med Lydia Lundholm.
■—- Litt.: O. Sköld, ”En eldsjäl” (i
”Min far”, 1948). G. W.
2. Sköld, Johannes (Hannes)
Evelinus, språkforskare, skriftställare,
f. 20 sept. 1886 i Västerlövsta skn,
Västmanl. län, f 14 sept. 1930 i
Stockholm. Son till S. 1 i hans första
gifte. — S., som från fyra till elva
års ålder vistades med sina föräldrar
i Kina, avlade mogenhetsex. i
Norrköping 1905 och fil. kand.-ex. i
Göteborg 1907, varefter han
huvudsakligen ägnade sig åt journalistik och
som korrespondent bereste Östeuropa,
Balkanhalvön och Ungern. Under
ryska revolutionen var han
korrespondent åt Stockholms-Tidn. och hade
sedan anställning vid sv.
generalkonsulatet i Moskva till 1918. Är 1913
hade han återupptagit univ.-studierna
i Lund, 1916 blev han fil. lic. och
1922 fil. dr på en avh. om
accentförskjutningen i den stokaviska
dialekten inom serbokroatiskan. S. å.
förordnades han till docent i slaviska
språk, vilken docentur 1926 utbyttes
mot en i jämförande indoeuropeisk
språkvetenskap. Till den i Lund
1927 ledigförklarade professuren i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
