Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Sköld, Sam - 1. Sköldberg, Carl Gustaf - 2. Sköldberg, Adolf - 3. Sköldberg, Sven - Slang, Erik Claesson - Sledorn, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sköldberg
102
Sledorn
sionsrådet, Sv. ekumeniska nämnden
och Centralkommittén för kyrkornas
världsråd. Sedan 1950 är han ledare
för Sv. missionsförb:s nyinrättade
mission i Japan. — Gift 1928 med Eva
Margareta Hjalmertz. G. W.
1. Sköldberg, Carl Gustaf,
lantbrukare, politiker, f. 3 nov. 1808
i Edsbergs skn, Örebro län, f 20 maj
1893 i Norrbärke skn, Kopparb. län.
Föräldrar: lantbrukaren Carl S. och
Brita Ericsdotter. — S. var från 1852
hemmansägare i Västanby i Kvistbro
skn i Närke och ägnade sig därjämte
åt byggnadsverksamhet. Han var led.
av bondeståndet vid samtliga
riksdagar 1856—66 och tillhörde
statsutskottet 1859—60 och 1862—63 samt
bevillningsutskottet 1865—66. Åren
1863—67 var han fullmäktig i
Riks-gäldskontoret. — S. deltog 1857 i
bildandet av en frisinnad grupp inom
bondeståndet och hörde allt framgent
till ståndets liberala sida. Sålunda
var han bl. a. en varm anhängare
av representationsreformen och i
princip frihandelsvän, ehuru han anslöt
sig till kravet på jämställdhet mellan
näringarna och därmed något
tullskydd för jordbrukets förädlade
produkter. Efter vardera av de tre sista
ståndsriksdagarna utgav S. en tryckt
redogörelse för de viktigaste av de
förekomna frågorna och sitt eget
ståndpunktstagande i dessa, ”Till de
wid riksdagsmannaval i bondeståndet
röstberättigade inom Hardemo,
Edsbergs och Lekebergs härader i Örebro
län” (1861) etc. Dessa broschyrer
präglas av stor vederhäftighet och en
lugn och sansad argumentering. —
Gift 1861 med Laurentia Fredrica
Jakobsson. S. Sw.
2. Sköldberg, Adolf,
lanthus-hållare, politiker, f. 2 april 1821 i
Knista skn, Örebro län, f 4 jan. 1878
i Mariestad. Bror till S. 1. — S. var
till en början förvaltare, därefter
ägare av herrgården Säby i Berga skn,
Skarab. län, med tegelbruk och
ångsåg. Han var en inflytelserik
kommunalman och led. av landstinget samt
representerade Norra Vadsbo
domsaga i bondeståndet 1865—66 och i
Andra K. 1867—68. Med värme
omfattande de liberala grundsatserna om
närings- och handelsfrihet uppträdde
han till försvar för den franska
han-delstraktaten och hävdade, att
spannmålstullarna voro onödiga för ett på
export inriktat jordbruk. Under
valrörelsen 1866 var S. en av de få, som
vågade förverkliga den liberala
doktrinen om s. k. offentlig kandidatur, och
uppställde sig således själv som
riks-dagskandidat. Redan 1868 avsade han
sig emellertid mandatet för att mera
odelat ägna sig åt skötseln av sin
stora egendom. ■—■ Gift 1856 med
Maria Pettersson. S. Sw.
Sven Sköldberg. Litografi.
3. Sköldberg, Sven, läkare,
gynekolog, f. 30 nov. 1838 i Jönköping,
f 22 okt. 1872 i Stockholm.
Föräldrar: provinsialläkaren, sedermera tf.
medicinalrådet Sven Erik S. och
Malin Åstrand. Brorson till S. 1 och S. 2.
—• Efter skolstudier i Jönköping blev
■S. student 1856, med. kand. 1861,
med. lic. 1864 och med. dr 1867, allt
i Uppsala, samt sistn. år docent i
gynekologi vid Karol. inst. Genom en
studieresa till England och
Frankrike 1865—66 vann han kontakt med
den framväxande moderna
gynekolo-gien, och efter hemkomsten verkade
han i Stockholm som livligt anlitad
och uppskattad läkare och lärare på
området. Han gjorde en rad lyckade
ovariotomier (äggstocksoperationer),
då en sensationell nyhet, höll en
mycket besökt poliklinik och framträdde
i läkarkretsar med föredrag och
diskussionsinlägg. Efter en ny studieresa
till England 1872 bröts hans hälsa,
och han avled kort tid efter
hemkomsten. — Gift 1869 med Sigrid
Wendela Adelgunda Schürer von
Waldheim. P. H. T.
Slang, Erik Claesson,
krigare, f. troligen i början av 1600-talet i
Finland, f 23 okt. 1642 vid Leipzig.
Föräldrar: underståthållaren Claes
Eriksson S. och Elin Johansdotter
Boose. —■ S. uppfostrades vid Gustav
If Adolfs hov och följde konungen
till Tyskland 1630. Han tjänstgjorde
till en början i hertig Bernhards av
Weimar och sedan i Johan Banérs
reg. samt befordrades 1635 till överste
vid Livreg. och 1642 till
generalmajor av kavalleriet. ■— S. vann tidigt
rykte som en av arméns tappraste och
dugligaste officerare och steg högt i
gunst hos Johan Banér. Han deltog
i slagen vid Wittstock 1636 och
Chemnitz 1639 och nedgjorde vid
Kitsch i Böhmen 1640 en avd. om
3 000 kroater. Under belägringen av
Saalfeld sistn. år träffades han av en
kanonkula, som krossade hans högra
arm, som måste amputeras vid axeln.
Under Banérs återtåg från
Regensburg 1641 fick S. till uppgift att med
sitt reg. förena sig med huvudarmén
vid Camb i Övre Pfalz men stannade
i Neunburg för att undsätta två andra
reg., som voro nära att tillfångatagas.
Därunder blev hans reg. inneslutet av
en överlägsen fientlig armé.
Neunburg bombarderades under tre dagar,
tills murarna lågo i grus, men staden
försvarades tappert och sex
stormlöpningar avslogos. Först när krut och
kulor tagit slut och hungersnöd
hotade, tvangs S. ge sig på nåd och
onåd (mars 1641), Banér hade
emellertid tack vare S:s försvar av
Neunburg fått tid att företaga sin
äventyrliga reträtt över de böhmiska
bergen. S., som erhöll ärenamnet ”den
svenske Leonidas”, frigavs s. å. och
tog som Torstensons underbefälhavare
del i det fortsatta kriget. Han
stupade i slaget vid Leipzig, där han
anförde svenskarnas vänstra flygel, och
begravdes i en kyrka i staden. — S.
hade av sin far ärvt Laukas gård och
erhöll efter frigivandet ur
fångenskapen flera gårdar i Satakunda. —
Förlovad med Agnes von Waldeck,
som efter rättegång med S:s moder
ärvde hälften av S:s lösa
kvarlåten-skap. —- Litt.: B. Steckzén, ”Johan
Banér” (1939). E. B-k
Sledorn, Henrik, präst,
ämbetsman, f. under senare hälften av
1400-talet, f före 7 april 1532. Möjligen
son till borgmästaren i Stockholm
Hans S. — S. inskrevs 1505 vid
Leipzigs univ., där han 1508 tog
magistergraden under den högt ansedde
Vir-gilius Wellendorffer, med vilken han
även senare upprätthöll förbindelse.
Följ, år var han lärare i Uppsala,
sedermera även kanik vid domkyrkan
där. Han skall enligt en av Peder
Swart förmedlad obestyrkt uppgift ha
undervisat den unge Gustav Vasa.
Senare återfinnes S. bland Gustaf
Trolles anhängare: 1515 i en
beskickning till Rom i syfte att utverka
påvens konfirmation av denne i
ärkebiskopsämbetet och 1520 som Trolles
kansler. Det oaktat lyckades S. 1523
ej endast försona sig med Gustav
Vasa utan också bli dennes
medhjälpare och förtrogne. Hans verksamhet
före 1529 är ej känd. Möjligen var
han identisk med den mäster Henrik,
som representerade Uppsala
domkapitel på reformationsriksdagen i
Västerås 1527. I handlingar från åren
1529—31 påträffas han som Gustav
Vasas kansler och av denne utnyttjad
till att bl. a. granska och uppbära
olika räkenskaper. Är 1531 lämnade
han konungens tjänst. Att avskedet ej
kan sättas i samband med någon
onåd, torde de rikliga förläningar han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
