Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Soop, Mattias - 4. Soop, Erik - 5. Soop, Gustaf - Sorella, pseud. för Naumann, Sofia Matilda, se bd 5 s. 410 under N. 2 - Sotberg, Erik af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Soop
131
Sotberg
ska partiet; genom sitt andra
äktenskap blev han befryndad med
Oxen-stiernorna. — Gift 1) 1621 med
friherrinnan Anna Gyllenstierna, f
1625; 2) med friherrinnan Elisabet
Oxenstierna. W. L.
4. Soop, Erik, krigare, f. 21
aug. 1592, f 15 mars 1632 på
Stora Bjurum i Bjurums skn, Skarab.
län. Bror till S. 3. — S. omtalas första
gången 1621, då han återvände till
Stockholm från fälttåget i Livland
med ett budskap från konungen till
Axel Oxenstierna. Under de följ,
årens livländska fälttåg förde S. ett
kompani ryttare, blev ryttmästare
1623, deltog i slaget vid Wallhof 1626
och erhöll som belöning för sina
förtjänster överstelöjtnants grad och
godset Weinhof i Ostpreussen. Är
1627 var han befälhavare för en
skvadron Västgöta ryttare om 640 man
och bidrog i hög grad till framgången
i träffningen vid Dirschau; 1628
näm-nes han överste och är chef för tvenne
sammanslagna skvadroner, det senare
Västgöta kavallerireg. Under
trettioåriga kriget togs S:s duglighet på
många sätt i anspråk. Om han deltog
i slaget vid Breitenfeld, kan icke med
säkerhet avgöras. I varje fall var han
i okt. 1631 på resa hem till Sverige
och låg då svårt sjuk i Anklam. Till
den tyska krigsskådeplatsen
återvände han aldrig. S. var utan tvivel en av
de mest lovande bland Gustav Adolfs
unga militära medhjälpare. — S.
ägde bl. a. Stora Bjurum och Sjögerås
i Västergötland samt Sävstaholm i
Södermanland. Är 1637 lät hans maka
uppsätta ett av den holländske
bildhuggaren Pieter de Keyser
förfärdigat praktfullt gravmonument över
hans grav i Skara domkyrka; graven
öppnades och undersöktes 1949 av
kulturhistorisk expertis, varvid det
visade sig att S. till sin kroppsväxt varit
liten och spenslig. -— Gift 1622 med
Anna Göransdotter Posse. — Litt.: N.
Erik Soop. Målning av okänd konstnär 1629
(Gripsholm).
Belfrage, ”E. S. och Västgöta ryttare
1622—1631” (1934). B. M-n
5. Soop, Gustaf, friherre,
riksråd, f. 24 febr. 1624 på Mälsåker i
Ytterselö skn, Södermani, län, f 30
nov. 1679 i Stockholm. Son till S. 3 i
Gustaf Soop. Kopia (detalj) efter målning av
D. K. Ebrenstrahl (Gripsholm).
hans första gifte. — S. blev student i
Uppsala 1636 och knöts sedermera
till drottning Kristinas hov, där han
på 1640-talet och i början av
1650-talet återfinnes som en verksam
deltagare i baletter och andra
förlustelser. Han lämnade hovet 1653 för att
tillträda befattningen som
landshövding i Örebro län (varmed följ, år
Värmland förenades). Är 1658
inkallades han i riksrådet. Som
president i Reduktionskollegiet 1660—63
synes S. ha ingjutit ny kraft i dettas
arbete, även om han stundom ej ville
forcera förhandlingarna om
fjärde-partsräfstens verkställighet. Från 1663
var han generalguvernör över
änkedrottning Hedvig Eleonoras livgeding.
— I riksrådet tillhörde S. ej de
politiskt mera framträdande männen. Han
blev bisittare i Kammarkollegiet 1658
men avgick 1668 av missnöje att ha
blivit förbigången vid
riksskattmästarevalet efter Gustaf Bonde. I de
utrikespolitiska debatterna på
1670-talet framträdde S. som en utpräglad
vän av Holland. — Sin ställning
grundade S. främst på sina väldiga
godsdomäner. Efter faderns död 1653
övertog han bl. a. Limingo friherrskap
i Finland på omkr. 130 mantal samt
Stora Bjurum i Västergötland och
Mälsåker i Södermanland. Genom
giftermål, köp och byten utvidgade
han ansenligt sina besittningar; till
nyförvärven hörde bl. a. Stjärnsund
vid Askersund och Granhammar i
Uppland. —• Gift 1) 1658 med sin
syssling friherrinnan Margareta Horn
af Marienborg, f 1663; 2) 1666 med
sin syssling Christina Soop. B. B-é
Sorella, pseud, för Naumann, Sofia
Matilda, se bd 5 s. 410 under N. 2.
Sotberg, Erik af, före adlandet
Sotberg, språkforskare, f. 26 maj 1724
i Vadstena, J 30 dec. 1781 på
Fred-rikshof i Stockholm. Föräldrar:
handlanden och rådmannen Gustaf
Sotberg och Christina Göthe. — S. blev
student i Uppsala 1744 och drog sig
först fram som informator åt
adelsmän. Är 1750 erhöll han ett privat
understöd och kunde mera odelat
ägna sig åt teologiska studier. Han
uppmärksammades av språkforskaren
Johan Ihre, som tog honom till hjälp
vid materialsamlandet till sin
etymo-logiska ordbok ”Glossarium
suiogothi-cum”. På Ihres uppmaning utgav S.
en ny och förbättrad uppl. av
Wul-filas bibelöversättning, ”Ulphilas
illustratus” (1-—2, 1752—55). Han
avlade magistergraden 1755 och ägnade
sig sedan åt studiet av isländska
handskrifter i Uppsala och Köpenhamn.
Ären 1758—61 var han docent i
litteraturhistoria vid Uppsala univ., och
1761—65 var han lektor vid
Amirali-tetskadettskolan i Karlskrona. Han
blev informator för prinsessan Sofia
Albertina 1765 och erhöll s. å. titel
av assessor. Under denna tjänst, som
han uppehöll till 1775, kom han högt
i gunst hos Lovisa Ulrika och
tillhörde till sin död som föreläsare och
vårdare av hennes bibliotek hennes
Erik af Sotberg. Teckning av okänd
konstnär 1773.
trognaste omgivning. Han fick
lagmans titel 1769, adlades 1772 och
fick kansliråds titel 1778. Då
änkedrottningen 1773 återupplivade
verksamheten i sin Vitt, akad., blev S.
led. därav och dess sekr., vilket
uppdrag han hade till sin död. Trots
ansträngningar lyckades S. ej utveckla
akad. till någon större aktivitet,
mycket beroende på animositeten mellan
Lovisa Ulrika och
GustavIII.Hanförde dock en fullständig dagbok överallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
