Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sotberg, Erik af - Spada, pseud. för Janzon, Johan, journalist, se bd 4 s. 49 - 1. Spak, Fredrik - 2. Spak, Fredrik - Spaldencreutz, se s. 133 - 1. Spalding, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spada
132
Spalding
som tilldrog sig’ där och publicerade
i andra delen av dess handl. sina
”Anmärkningar öfver svenska språket”
(1776), som är det första på
modersmålet avfattade försöket till sv.
språkhistoria. Med mer språkvårdande än
poetisk ambition försökte han sig
även som översättare. Hans tolkning
av Voltaires ”Zaire” utkom 1774. -—
Ogift. Ä. N.
Spada, pseud. för Janzon, ]ohan,
journalist, se bd 4 s. 49.
1. Spak, Fredrik Adolf,
arméofficer, vapenhistoriker, f. 3 aug. 1846
i Stockholm, f 21 jan. 1915
därstädes. Föräldrar: kamreraren Henric
Fredrik S. och Charlotta Petronella
Zaar. — S. blev underlöjtnant vid
Svea artillerireg. 1864, löjtnant där
1872, kapten 1879 och major 1895.
Han genomgick Krigshögskolan 1869
och tjänstgjorde 1881—82 i
Artilleristaben. S. var tygmästare i Stockholm
1892—1903, då han avgick ur aktiv
tjänst. — S:s namn är i första hand
knutet vid tillkomsten av Artillerimus.
i Stockholm. Sedan han 1875-—-76
tjänstgjort vid artilleriet i Österrike,
erhöll han följ, år i uppdrag att
ordna en historisk vapen- och
modellsamling vid Artillerigården; 1879
invigdes det nya museet. Två år senare
blev S. led. i kommittén för utredning
av vissa frågor rörande
Livrustkam-marens och Artillerimus :s samlingar,
och 1884 blev han föreståndare för
sistn. mus., i vilken befattning han
kvarstod till 1902. S. ledde med stor
energi insamlandet och ordnandet av
museiföremålen, företog 1889 och
1890 studieresor till vapenmuseer i
Ryssland, Tyskland, Frankrike och
England och redogjorde för resultatet
av sina omfattande forskningar i en
serie skrifter om uniformer, vapen och
fanor. Särskilt värdefull är hans
utförliga ”Katalog öfver
Artillerimuseum i Stockholm” (1888). Vid 1897
års utställning i Stockholm biträdde
han vid ordnandet av arméns
utställning. — S. tjänstgjorde 1902—08 vid
vapensamlingarna i Zeughaus i
Berlin och ordnade 1913 den sv. avd.
vid en historisk utställning i Leipzig.
Han erhöll Litteris et artibus 1879,
blev led. av Samfundet för utgivande
av handskrifter rörande
Skandinaviens historia 1886 och av Krigsvet.
akad. 1894. ■—• Gift 1884 med Eva
Konstantia Lundberg. A. Äg
2. Spak, Henrik Fredrik, präst,
agitator, skriftställare, f. 21 maj 1876
i Stockholm, f 18 aug. 1926
därstädes. Föräldrar: registratorn i
Lotssty-relsen Carl Henrik S. och Laura
Charlotta Christina Boman. Brorson till
S. 1. ■—• S. växte upp i ett välsituerat
ämbetsmannahem. Han avlade
mogenhetsex. i Stockholm 1895 samt
dimis-sionsex. 1897 och praktisk teologisk
ex. 1898 vid Uppsala univ. Han var
domkyrkoadjunkt och
fattighuspredikant i Visby 1898—1900, vik. förste
komminister i Gävle 1900—02 och
hade sedan flera missiv i landsorten.
Är 1904 blev han v. komminister i
Tillinge och Svinnegarns förs, nära
Enköping: han arrenderade själv
prästgårdsjorden. En viss psykisk
la-bilitet hos S. bidrog till hans
känslighet för mänskligt elände. Genom
kontakten med den sociala nöden i
städerna och de hårda
levnadsbetingelserna för landsbygdens
statarbefolk-ning drevs han att överge sin
ursprungligen starkt konservativa och
högkyrkliga åskådning. Han gjorde
sig till lantarbetarnas talesman
gentemot godsägarna. I skriften
”Lantarbetarefrågan. Ett försök till
utredning” (1-—2, 1907—08) publicerade
han ett stort material till belysning av
nöden bland lantarbetarna. Är 1908
ingick han i socialdemokratiska
partiet och bemöttes från den tiden med
en tilltagande fientlighet av sina
förmän. Tidvis företog han långa
agita-tionsresor och samlade tack vare sin
talarförmåga och sitt patos stora
åhörarskaror. Sitt medborgerliga
anseende förlorade han slutligen helt
genom att försvara storstrejken 1909
och genom att utge ”Gammal och ny
moral” (1911), vari han propagerar
för en kristen socialism. Han tvangs
begära avsked och lämnade
prästtjänsten 1911. Ären 1912—22 var
han lantbrukare i Simtuna skn i
Västmanland och 1922—25 i Kragenäs,
Lurs skn i Bohuslän, varunder han
praktiskt sökte tillämpa sina åsikter
om lantarbetarnas villkor. Från 1925
var han bosatt i Stockholm. Vid sidan
av lantbruksgöromålen uppträdde han
som radikal skriftställare och
nykter-hetsagitator (för förbudslinjen). Han
utgav även några diktsamlingar. Det
självbiografiska arbetet ”Mitt liv och
kyrkan” (1—2, 1916) är en frän upp-
Fredrik Spak (2).
görelse med kyrkan och dess
företrädare, vilka han beskyller för
maktbegär, opportunism och likgiltighet
för de socialt vanlottade. Politiskt
drevs han allt mer åt vänster,
övergick 1917 till vänstersocialisterna och
sedan till kommunisterna, vilkas parti
han lämnade strax före sin död. Mot
slutet av sitt liv övergav han helt
sin kristna livsåskådning och skapade
sig en egen filosofi på marxistisk
grund. — Gift 1898 med Ida Augusta
Kihlén. Abg
Spaldencreutz, se s. 133.
1. Spalding, Johannes (Johan),
köpman, politiker, döpt 10 juni 1669
i Norrköping, f 18 maj 1738 i
Stockholm. Föräldrar: handelsmannen och
rådmannen i Norrköping Jacob S. och
Dorothea Martinsdotter Dreijer. ■—•
S. flyttade i unga år till Stockholm,
där han 1703 blev borgare och snart
räknades till stadens mest
framgångsrika kramhandlare. Han åtnjöt högt
anseende bland sina yrkesbröder och
valdes av dessa bl. a. till led. av den
1713 tillsatta Borgerskapets
bemed-lingskommission, som hade till uppgift
att pröva frågor rörande nedsättning
(”bemedling”) av de under Karl
XII:s krig kraftigt ökade
krigsskatterna. Snart kom S. att inta en
för-grundsställning inom kommissionen,
och han tillhörde även den krets av
förmögna affärsmän, som till K. M:t
lämnade förskott på skatten till
försvarsverket, ”prenumeranterna”. S.
valdes 1719 till led. av borgarståndet
vid frihetstidens första riksdag, där
han särskilt i näringspolitiska frågor
spelade en framträdande roll. Då
Kommerskollegium föreslog, att varje
svensk och utlänning skulle ha rätt
att vid Skeppsbron och hemma i
husen driva handel i parti och minut,
lyckades S. under åberopande av
borgarståndets privilegier hindra ett
sådant beslut. Efter att 1720 ha avvisat
riksdagsmannauppdrag återkom han
Fredrik Spak (1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
