Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Staaff, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staaff
163
Staaff
Karl Staaff. Skulptur av C. Eldh 1918.
ciala problem. Tidigt framträdde
också hos honom en känsla av socialt
ansvar, och denna känsla kom att
utgöra grunden för en politisk
åskådning, som han förblev trogen hela sitt
liv. Redan före Uppsalatiden sträckte
sig hans beläsenhet till Montesquieu,
Rousseau och J. S. Mill och till den
moderna skönlitteratur, som tog upp
samhällsproblem till debatt. Ibsen
blev hans ungdoms främsta auktoritet
inom skönlitteraturen. Den franska
kulturen och den engelska
liberalismen, sådan den praktiserades av
Gladstone, intresserade och vägledde
honom, men största intrycket tog han
under studieåren av det norska
samhällets förvandling från överhetsstat
till modern demokrati. I Uppsala
gjorde han vid sidan av
framgångsrika studier en märklig insats i
studentmiljön genom att där som den
främste införa och göra respekterad
en frisinnad debatt i allm. frågor.
Han blev centralgestalten i en liten
kamratgrupp, Radikala klubben, och
tog initiativet till dess fortsättning
Föreningen Verdandi, som bildades
1882. Han gav också idén till
Ver-dandis skriftserie, som började 1886.
Ehuru den akademiska miljön var
utpräglat fientlig mot all radikalism
vann han framgången att utses till
Stockholms nations förste kurator
1885—86 och till studentkårens v.
ordf. 1886. — Efter advokatpraktik i
Stockholm och tingsmeritering i
Hedemora grundade S. 1893 egen
advokatbyrå i Stockholm. Han drev den
från 1900 i kompanjonskap med E.
Lidforss. Själv upphörde han med sin
praktik 1905; den hade då förskaffat
honom ekonomiskt oberoende. Mest
känd blev S. som försvarsadvokat i
brottmål, som han åtog sig av
principiella skäl (han ville driva igenom
principen om rättegångsbiträde åt
åtalade i grövre brottmål), samt som
be-ivrare av myndigheters övergrepp. ■—
S. var en tid under 1890-talets senare
år kassaförvaltare i
rösträttsförbun-dens verkställande utskott. Han tog
verksam del i Frisinnade landsfören:s
bildande 1902 och blev dess v. ordf.
På rösträttsrörelsens grundval blev
fören. den första moderna sv.
val-mansorganisationen. Den fick stor
effekt genom att samordna och
aktivera allmänhetens politiska intresse.
Riksdagsman blev S. 1896, då han
invaldes av Stockholms liberala
väljare i Andra K. Där slöt han sig till
Folkpartiet och 1900 till Liberala
samlingspartiet, inom vars vänstra
flygel han snart blev dominerande.
Under sina första riksdagar ägnade sig
S. huvudsakligen åt juridiska
reformfrågor ss. oäkta barns arvsrätt,
ersättning åt oskyldigt häktade,
försvarsadvokat åt alla i brottmål anklagade,
revision av krigslagarna och kontroll
av lagarnas efterlevnad inom
krigsmakten (genom en riksdagens
militie-ombudsman; om inrättandet av ett
militieombudsmannaämbete
motionerade S. gång på gång ända tills det
blev verklighet i samband med 1914
års upprustning). Alla dessa
reformkrav avsågo att omforma samhället i
humanitär anda. De hade länge varit
aktuella i den liberala debatten i
in-och utlandet. — Sedan
härordnings-frågan avgjorts 1901 blev
rösträttsfrågan riksdagens huvudangelägenhet.
Gentemot konservativa och moderata
strävanden att omgärda en utvidgad
rösträtt med begränsningar kämpade
S. som rösträttsrörelsens och
Frisinnade landsfören:s främsta repr. i
riksdagen med största energi för en
sådan lösning av rösträttsfrågan, att den
skulle leda till fullt genomförd
folkstyrelse. Åtskilliga liberaler med
partiledaren Sixten von Friesen
engagerade sig starkt för ett
proportionalis-tiskt valsätt, så beskaffat, att Första
K. skulle förbli en
överklassrepresentation. Dock skulle den reformeras så
pass, att den kunde behålla sin
politiska maktposition vid Andra K:s sida.
S. fördes till ledningen av det liberala
partiet vid 1904 års riksdag genom
att han lyckades ena huvuddelen
av vänstern mot proportionalismen.
Hans program var allmän rösträtt
till Andra K. med majoritetsval i
enmansvalkretsar, medan Första K.
skulle få behålla sin karaktär.
Genom ett dylikt system skulle
regeringen göras beroende av Andra K:s
majoritet, Första K. förlora sin
maktställning och en
andrakammarparla-mentarism inträda. — I
unionsfrå-gan ställde sig S. konsekvent från
början på den nationella självstyrelsens
grund mot förstakammarhögerns krav
på sv. överhöghet. Han angrep flera
gånger i riksdagen skarpt den sv.
unionspolitiken. Vid lagtima
riksdagen 1905 var han med om att skapa
samling kring freds- och
samförstånds-politik gentemot Norge under fullt
erkännande av Norges
självbestämmanderätt och jämlikhet i unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
