Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Staaff, Erik - 1. Stackelberg, Berndt Otto - 2. Stackelberg, Adolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stackelberg
168
Stackelberg
Erik S. Staaff.
undersökte han andliga sånger och
dialoger, vilka till största delen utgått
från religiösa samfund på 1300- och
1400-talen (”Quelques observations
sur les recueils de laude d’Udine et
de Pordenone”, 1925; ”Sur une laude
de Jacophone de Todi”, 1927; och
”Le laudario de Pise”, 1931). Bland
S:s övriga arbeten, vilka behandla
de flesta områden inom
romanistiken, märkas ”Le suffixe -arius
dans les langues romanes” (1896,
drs-avh.), ”Etudes sur les pronoms
abré-gés en ancien espagnol” (1906), och
”Etudes sur quelques problèmes de
phonétique franQaise” (1913). De
flesta av S:s avh. och uppsatser
publicerades i sv. och utländska facktidskr.,
bl. a. i Studia Neophilologica, till vars
grundläggare S. hörde (1928), och i
Nyfilologiska sällskapets Studier i
modern språkvetenskap. Han tillhörde
även stiftarna av nämnda sällskap
1896, och bd 6 av dess tidskr. 1917
tillägnades honom som
femtioårshyll-ning. -—- S. översatte även fornfransk
litteratur, ss. ”Roman de la Rose” och
”Pathelin” (i Schücks
”Världslitteraturen i urval och öfversättning” 2,
1902), samt av verk av La Bruyère,
Balzac och Gaston Paris. ■—■ Tills, med
N. Edén utgav S. 1917 K. Staaffs
(S. 7) ”Det demokratiska
statsskicket”. — För främjandet av
relationerna mellan Frankrike och Sverige
och av intresset för fransk kultur och
franskt språk utförde S. ett
omfattande arbete. Så var han 1910—31 ordf,
i Alliance frangaise i Uppsala och
från 1930 till sin död ordf, i Amitié
franco-suédoise. S. blev hedersdr vid
Paris univ. 1932. — Gift 1900 med
Nathalie Marie Henriette Adèle
Ro-binet från Frankrike. M. B.
1. Stackelberg, Berndt Otto,
friherre, arméofficer, f. 14 maj 1662
i Reval, f 29 aug. 1734 i Åbo.
Föräldrar: lantrådet Wolter S. och Helena
von Liewen. — S. trädde 1685 i sv.
militärtjänst men ingick 1688 i den
holländska och två år senare i den
franska armén, där han bevistade flera
fälttåg och belägringar. Vid det stora
nordiska krigets utbrott återinträdde
han i sv. tjänst, blev 1700
generaladjutant av infanteriet och 1702
överste och chef för Björneborgs reg.
S., vars reg. låg förlagt till
Östersjöprovinserna, deltog i striderna i
Liv-land under generalen A. L.
Lewen-haupts befäl. Han var med i slaget
vid Jakobstadt 1704 och var
Lewen-haupts närmaste befälhavare i striden
vid Gemäuerthof 1705. Följ, år
befordrades han till generalmajor. S.
deltog i livländska arméns marsch till
det k. högkvarteret i Ryssland och
kommenderade infanteriet i det
olyckliga slaget vid Ljesna 1708. S., som
var en offensiv natur, initiativrik,
djärv och beslutsam, gjorde sig
stundom skyldig till ett egenmäktigt
uppträdande mot den mera defensive
Le-wenhaupt. En stor insats gjorde S.
vid övergången av Desnafloden i nov.
1708, då han med sitt reg. lyckades
hålla strandremsan under tre timmars
strid, tills förstärkningar hunno fram.
Han ledde i jan. 1709 stormningen av
Veprik, där han svårt sårades, och
anförde en del av infanteriet i slaget vid
Poltava i juni s. å., då han blev
ryssarnas fånge. Han fördes till en
början till Moskva och transporterades
därefter till Jelitze i Sibirien. Först
i mars 1722 återvände han till
hemlandet, i det närmaste utfattig, sedan
hans estländska gods gått förlorade.
Ett bevis på den uppskattning han
vetat att förvärva var att han
omedelbart efter hemkomsten på Tessins
förslag och med Fredrik I:s varma
tillstyrkan utnämndes till befälhavare
över försvarsväsendet i Finland. Valet
av den enkle och flärdfrie S., som
var väl bekant med finska
förhållanden och som erhöll de vackraste
lovord för sina militära insatser, visade
sig mycket lyckligt, och under de
följande åren nedlade han ett energiskt
arbete på att upphjälpa det förfallna
finska försvaret. S., som redan under
fångenskapen 1720 blivit
generallöjtnant, utnämndes två år senare till
general av infanteriet och chef för
Åbo läns infanterireg. Han inlade
stora förtjänster om de finska
fästningarna och vistades själv långa
tider vid Villmansstrand och
Fredriks-hamn, där han övervakade arbetena.
Även om han ibland hade svårt att
anpassa sig efter de ändrade
förhållandena, kan ingen anmärkning riktas
mot hans brinnande intresse för
verket. Vid 1726—27 års riksdag blev
han medl. i defensionsdeputationen
men lämnade snart denna och
återvände till sina plikter i Finland. De
förslag till förstärkning av den finska
armén och fästningarna, som
deputa-tionen uppgjorde, vilade på
betänkan-den av S. och i flera memorial sökte
han påskynda arbetenas gång. I
Finland träffade S. anstalter för att
förhindra ett ryskt angrepp, och för att
ge honom större auktoritet vid
utövandet av befälet utnämnde Fredrik
I honom till fältmarskalk 1727. — S.
blev 1726 naturaliserad sv. adelsman
och upphöjdes följ, år i friherrligt
stånd. —■ Gift 1696 med friherrinnan
Margaretha Elisabeth Maydell. A. Äg
2. Stackelberg.Rein/toM Adolph
Louis, greve, godsägare, predikant, f.
30 juni 1822 på Almnäs i Norra
Fågelås skn, Skarab. län, f 22 jan. 1871
i Stockholm. Föräldrar:
överstekam-marjunkaren greve Carl Adolph
Ludvig S. och Eva Sophia Adelswärd.
Sonsons sonson till S. 1. — Efter
att ha genomgått Hillska skolan å
Barnängen blev S. 1839 volontär vid
Södermanlands reg. och 1842
underlöjtnant. Han tog avsked 1846. Från
1847 var han bosatt på sitt gods
Stensnäs i Ukna skn i Norra Tjust. I
slutet av 1850-talet övertog han genom
arv Överums bruk. — S. upplevde i
slutet av 40-talet en religiös kris. Han
väckte snart stort uppseende genom
att anordna konventiklar på Stensnäs,
varigenom han sökte verka för sina
underlydandes religiösa och sedliga
fostran. Småningom sträcktes hans
inflytande ut i kringliggande bygder och
resulterade i en väckelserörelse och
en därmed följande påtaglig
minskning av brottsligheten och
alkoholismen. Med biskopens tillstånd
predikade han även i olika kyrkor i stiftet.
Stensnäs blev ett centrum för den
nyevangeliska väckelsen, och där höllos
årligen möten under stor anslutning.
Adolph Stackelberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
