Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Starkenberg, Ivar - Stattin, Ragnar - Stave, Erik - 1. Stavenow, Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stattin
182
Stavenow
tresse som i fortsättningen kom att
gestalta hela hans liv. Redan 1910
finner man hans första politiska
karikatyrer i Stormklockan och ungefär
samtidigt i Söndags-Nisse och Strix,
där också rena skämtteckningar gav
besked om sin upphovsmans radikala
politiska tendens och sociala
ambition. När Erik Lindorm 1913
startade tidn. Naggen gjorde han S. till
medredaktör. Vid tidn:s nedläggande
1914 återfinnes S. företrädd oftast i
Socialdemokraten men också i
periodisk press ss. Lutfisken, Kasper och
veckopressen. S. var fast anställd som
tecknare i Folkets Dagblad 1919—■
23 och övergick genom Lindorms
förmedling till Svenska Dagbladet 1924
—28. Från sistn. år till sin död var
han mer eller mindre fast knuten till
Morgon-Tidningen som tecknare och
red. av kåsörspalten. I tidskr. Vi
medarbetade han från 1924 med serien
”Rotbom”. — S. bibehöll livet ut
sin radikala livsuppfattning men blev
som många frontkämpar med åren
mjukare och tolerantare i sin inställning
till problemen. Till hans popularitet
inom journalistkretsar bidrog inte
minst hans personliga väsen, präglat
av stor blidhet och människokärlek.
Ivar Starkenberg.
— Skrifter: ”Dikter” (1911), ett
flertal teckningsalbum, bland dem
”Olympiagubbar (1912), ”Yrken och
ämbeten” (1926) och ”Rotbom” (sju
årg. 1928—34). — Gift 1912 med
Selma Alfrida Eugenia Andersson.
L W. F.
Stattin, Johan Ragnar,
ämbetsman, f. 13 nov. 1886 i Överlännäs
skn, Västernorrl. län. Föräldrar:
hemmansägaren Israel S. och Brita
Dorotea Godin. ■—• S. avlade mogenhetsex.
i Härnösand 1905 och blev jur. kand,
i Uppsala 1910. Han trädde därefter
i tjänst hos länsstyr. i Västernorrl.
län, där han sedan fullbordat en inom
landsstaten sällsynt karriär från lägsta
Ragnar Stattin.
till högsta post. Han blev extra
läns-notarie 1913, länsnotarie 1915,
läns-assessor 1918 och landssekr. 1931.
Sedan 1944 är han landshövding i
länet; under inte mindre än fem
landshövdingar hade han tjänstgjort
som landssekr. S. har bl. a. arbetat på
att få till stånd ett bättre vägväsen
och att på andra sätt modernisera
kommunikationerna. Han är bl. a.
ordf, i styr, för Riksbankens
avd.-kontor i Härnösand sedan 1929, i
Västernorrl. läns krets av Fören.
Norden sedan 1943, i länets
hushållningssällskap sedan 1944, i
länsarbetsnämnden sedan 1945 och i länets
lantbruksnämnd sedan 1948. — Gift
1915 med Anne-Marie Sandström.
R. S-r, Spr.
Stave, Erik, före 1884 Erikson,
teolog, präst, f. 10 juni 1857 i Gustafs
skn, Kopparb. län, f 30 april 1932 i
Uppsala. Föräldrar: hemmansägaren
Erik Erikson och Christina
Persdot-ter. — S. var brädgårdsarbetare i
Linköping 1872—75. Han inskrevs vid
Fjellstedtska skolan i Uppsala 1875
och avlade mogenhetsex. där 1880,
studerade därefter vid Uppsala univ.
samt blev fil. kand. 1884, teol. kand.
1889 och (efter att ha försvarat en
avh. om Pauli förhållande till Jesu
historiska liv och lära) docent i
exe-getik s. å. År 1899 blev han e. o.
prof, i exegetik vid univ. och var
1900—22 prof, där i samma ämne.
Prästvigd 1890 blev S. 1899
kyrkoherde i Uppsala-Näs och var 1917—
22 domprost i Uppsala. Han blev teol.
dr 1907. — S. utgav sitt första
egentliga exegetiska arbete (om profeten
Jeremias) 1888. Han anslöt sig,
särskilt efter en resa till Tyskland och
Orienten 1890—91, nära till den
historiska bibelsynen. Denna, som han
själv ej ville kalla bibelkritik, mötte
han främst hos Julius Wellhausen.
För S. torde dock Frants Buhl ha
betytt mer, i det han förband den
histo
riska synen med en varmt religiös
grunduppfattning. Som ett
vittnesbörd om S:s nya bibelsyn kom 1894
arbetet ”Om uppkomsten af Gamla
Testamentets kanon”. Under sitt
fortsatta arbete sökte S. få fram det
religiöst positiva i den nya bibelsynen.
Därför vände han sig med
”Matteus-evangeliet utlagdt för bibelläsare”
(1900) till en bredare publik och
framhöll där, att bibeln alltjämt
skulle kunna förbli källan för religiöst
liv. Detsamma sökte han bevisa i det
uppmärksammade föredrag med
titeln ”Bibelkritikens inflytande på det
kristliga troslifvet”, vilket han
sommaren 1901 höll vid studentmötet på
Läckö och vari han särskilt
underströk att den vetenskapliga
undersökningen blott har att utreda, vad
som är historiskt givna
sakförhållanden, och att därför ingen behöver
”frukta att Guds frälsningsgärningar
rubbas”. Mot detta föredrag skrev
P. P. Waldenström en skarp
stridsskrift. Kampen fortsatte bl. a. vid
kyrkomötena 1908—10. — Bland S:s
övriga skrifter märkes i främsta
rummet undersökningen ”Über den
Ein-fluss des Parsismus auf dasjudentum”
(1898), vilken allmänt anses ss. hans
Erik Stave.
förnämsta vetenskapliga prestation.
Han utgav också reseskildringen
”Genom Palestina” (1893) och flera
allmänt spridda läroböcker för
univ.-och skolbruk. I tidskr. Bibelforskaren,
som han redigerade 1901—23,
publicerade han en lång rad upplysande
artiklar i exegetiska frågor. — Gift
1892 med Alma Elisabeth Hallberg.
— Litt.: biografi av S. Linder i Sv.
exegetisk årsbok 1940. J. J.
1. Stavenow, Ludvig Vilhelm
Albert, historiker, f. 12 okt. 1864 i
Stockholm, f 28 okt. 1950 i Uppsala.
Föräldrar: pianofabrikören Ludvig
Heinrich S., som kom till Stockholm
1849 och var skomakarson från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
