Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Stavenow, Ludvig - 2. Stavenow, Åke - Staxäng, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stavenow
183
Staxäng
Schwartau nära Lybeck, och Anna
Christina Athenais Sundberg. ■—
Efter mogenhetsex. i Stockholm 1882
blev S. vid Uppsala univ. 1885 fil.
kand., 1890 (efter disp. på en med
bl. a. Geijerska priset belönad avh.
”Om riksrådsvalen under
frihetstiden”) fil. dr och s. å. docent i
historia. Efter skilda prof.-förordnanden
blev han 1895 prof, i historia och
statskunskap vid Göteborgs högskola
och 1909 dess rektor. Han kallades
1914 till prof, i historia vid Uppsala
univ. och valdes 1918 till dess rektor,
vilken befattning han innehade till
1929, då han blev emeritus. — S:s
författarskap avser framför allt
frihetstiden och den gustavianska tiden.
Utom en rad specialundersökningar,
bland vilka utom drsavh. märkas
”Presteståndets sammansättning och
formerna för dess riksdagsmannaval”
(1895), ”De politiska doktrinernas
uppkomst och första utveckling under
frihetstiden” (1897), ”Jacob von
En-geströms förslag till regeringsform och
kungamördarnes författningsprogram”
(i ”Historiska studier tillägnade H.
Hjärne” 1908) och ”Om konungens
provisoriska lagstiftningsmakt under
frihetstiden” (1913), publicerade han
på nämnda områden de stora
över-siktsverken ”Frihetstiden
1718—-1772” och ”Den gustavianska tiden
1772—1809” (”Sveriges historia
intill tjugonde seklet”, 7—8, 1903—05;
omtr. ss. ”Sveriges historia till våra
dagar”, 9—10, 1922—25), de mera
kortfattade fristående
framställningarna ”Frihetstiden, dess epoker och
kulturliv” (1898) och ”Konung Gustaf
III” (1901) samt en rad smärre
uppsatser, som särskilt ta sikte på det
frihetstida statsskickets betydelse för
vår tid. Inom tidigare epoker av
Sveriges historia är han företrädd bl. a.
genom ”Sveriges politik vid tiden
för Altonakongressen 1686—1689”
(1895) och ”Det svenska stormakts-
Ludvig Stavenow.
väldets uppkomst” (1918) och inom
allm. historia genom ”Den stora
engelska revolutionen i det sjuttonde
århundradets midt” (1895). Av S:s
skrifter på historiografiens fält har
särskilt ”Den moderna vetenskapens
genombrott i svensk historieskrifning”
(1913) väckt uppmärksamhet. S.
utgav även en rad urkunder, framför
allt belysande den gustavianska tidens
författningsutveckling. — S. åtnjuter
ett välgrundat anseende som en av
våra främsta historiker. Något
vetenskapligt dokumenterat arbete av stort
omfång åstadkom han visserligen icke,
men hans talrika
specialundersökningar äro utmärkta av djup
penetration, akribi och oväld. I sina stora
översiktsverk kan han visserligen icke
undgå att bygga på Malmströms och
Odhners på arkivforskningar baserade
standardverk, men de giva vida mer
än en sammanfattning av deras och
S:s egna forskningsresultat nämligen
en med fin psykologisk förståelse
gjord teckning av de handlande
personligheterna och en klar överblick
av de skilda epokernas ledande idéer.
I förra avseendet fängslar särskilt
hans karakteristik av Gustav III och
i det senare hans skildring av
frihetstiden. Som ingen annan före
honom har han visat blick för den
betydelse frihetstiden haft för vår egen
tid. Först genom hans analys av
hattarnas och mössornas politiska
program har studiet av tidevarvets
partistrider fått ett verkligt underlag. S.
är också den förste, som fäst
uppmärksamheten på frihetstidens
stats-rättsliga principdiskussion. Hans
intressen inskränkte sig icke heller som
Malmströms till den politiska
utvecklingen utan avsåg kulturlivet
överhuvud. Mer positivt inställd till
frihetstiden än sina föregångare trodde han
dock lika litet som de på det
frihetstida statsskickets
utvecklingsmöjligheter. Men S. anslöt sig heller icke
till de försök som i vår tid gjorts att
rehabilitera Karl XII och Gustav IV
Adolf. Ett konsekvent fullföljande av
en enda linje har en
forskarpersonlig-het av hans harmoniska mått ryggat
tillbaka inför. Av denna personlighet
fick hela hans vetenskapliga gärning
sin prägel. Ej minst gäller detta om
hans stil. Mer plastisk än målerisk
kan den ibland verka kyligt förnäm.
Den är alltid klar och sober. — S.
blev medl. av Samfundet för
utgivande av handskrifter rörande
Skandinaviens historia 1897, Vitt. akad. 1902
och Vet. akad. 1919. — Gift 1897
med Elin Maria Carlander. F. Lth.
2. Stavenow, Åke Ludvig,
konsthistoriker, f. 9 maj 1898 i Göteborg.
Son till S. 1. — Efter studentex. 1916
blev S. fil. kand. 1921, fil. lic. 1923
och fil. dr 1927, allt i Uppsala. Han
Äke Stavenow.
blev amanuens vid Uppsala univ:s
konstmus. 1921 och vid Nat. mus.
1924 samt var 1928—34 tf.
intendent och föreståndare för
konsthant-verksavd. vid Nat. mus., 1934—38
intendent för Skoklosters samlingar
samt 1935—46 verkst. dir. i Sv.
slöjd-fören. och red. för dess tidskr.
”Form”. Sedan 1946 är S. rektor vid
Konstfackskolan i Stockholm. — S:s
gärning har främst ägnats
nyttokons-ten. Som ledare för Slöjdfören.
arbetade han energiskt för att ge plats åt
konsten och dess utövare i den
industriella produktionen. Han har
verksamt bidragit till att introducera
sv. konsthantverk på den
internationella marknaden, bl. a. genom
attraktiva presentationer på flera stora
världsutställningar. Förutom
tidskr.-artiklar har S. publicerat bl. a.
”Sjuttonhundratalets Uppsala” (1923),
”Carl Hårleman, en studie i
frihetstidens arkitekturhistoria” (drsavh.,
1927) och ”Fredrik I:s stil” (i
”Svenskt Silversmide 1520—1850”,
1943). Han var led. av Skandinaviska
museiförbundets råd och dess sv. sekr.
1929—36 samt har varit
kommissarie för ett flertal inhemska och
internationella utställningar. — Gift 1924
med Brita Hartmann. B. R.
Staxäng, Ernst Valdemar, före
1939 Olsson, lantbrukare, politiker, f.
12 april 1898 i Bro skn, Göteb. län.
Föräldrar: lantbrukaren Carl Alfred
Olsson och Hilda Charlotta Lack. —
S., som sedan ungdomen arbetat i
jordbruk, genomgick 1916—17 en
kurs vid Katrinebergs folkhögskola i
Halland. Sedan 1923 äger han
fädernegården Staxäng i Bro skn i
Bohuslän. S. å. började han som revisor
sin kommunala verksamhet, vari han
sedermera avancerat till
kommunalfullmäktig 1928, ordf, i
fattigvårds-styr. 1931 samt led. och kassör i
kommunalnämnden 1932. Alltsedan 1917
verksam inom Nationella ungdoms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
