Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Stierneld, Samuel Gustaf - 2. Stierneld, Adolf Ludvig - 3. Stierneld, Gustaf Algernon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stierneld
226
Stierneld
—41 års riksdagar och var där en av
dem, som ivrigast yrkade på krig mot
Ryssland. Med tiden kom S. dock att
dra sig ifrån hattpartiet. Sålunda skall
han ha varit en av ledarna för de
officerare, som efter misslyckandet i
kriget mot Ryssland yrkade på fred
och riksdag. I tronfölj arfrågan 1743
tog han parti för en holsteinsk
kandidatur. Ehuru valet inte helt utföll
efter S:s önskan, närmade han sig
därefter Adolf Fredrik och Lovisa
Ulrika. Efter tronskiftet 1751 blev
S. en av konungens främsta rådgivare
utanför rådskammaren, ofta anlitad
för uppsättande av betänkanden och
för speciella uppdrag i främmande
land. I det nybildade hovpartiet
spelade S. en ledande roll som en av dess
bästa talare på Riddarhuset. Då
kungaparet 1756 planerade en
statskupp, räknade man starkt på S:s
lojala medverkan, såtillvida som S:s
reg. enligt planen tillhörde de
trupper, med vars hjälp segern skulle
vinnas. Ovisst är dock i vad mån S.
verkligen varit invigd i dessa planer.
S. kallades visserligen till förhör
inför ständernas kommission men
kunde icke överbevisas om stämplingar
mot statsskicket. Av allt att döma har
denna händelse inte påverkat S:s
ställning vare sig inom hovpartiet
eller i det politiska livet
överhuvudtaget. Även under 1760-talet tog S.
del i de politiska avgörandena. När
det gällde riksrådens licentiering
1765 framträdde han med ett
uppmärksammat anförande till rådets
försvar. Vid 1769 års riksdag invaldes
han som en av hovets främsta i
sekreta utskottet. — Intresserad av
vitterhet, astronomi och krigsvetenskap
hopbragte han en manuskript- och
boksamling, som ärvdes av hans son,
S. 2. —■ Gift 1) 1726 med Maria
Charlotta Cronfelt, f 1734; 2) 1754
med Christina Birgitta Falker. L. Dt
2. Stierneld, Adolf Ludvig,
friherre, officer, hovman, historisk
samlare, f. 1 sept. 1755 i Stockholm,
f 31 juli 1835 på Gripsholm. Son
till S. 1 i hans andra gifte. — S.
blev livdrabant 1766 och studerade
en tid i Uppsala. Han blev löjtnant
i armén 1771, v. korpral
(ryttmästa-re) vid drabanterna 1775, ryttmästare
vid Livreg. 1781 och brigadadjutant
hos hertig Karl 1783 samt tog avsked
ur krigstjänsten 1791. Åren 1778—
83 var han kammarherre hos
drottning Sofia Magdalena, och 1792
trädde han åter i hennes tjänst som
överkammarherre. — S. var en av
ledarna för oppositionen mot Gustav
III i slutet av 1780-talet. Bl. a. knöt
han kontakt med de ryska
sändebuden i Stockholm Markov och
Razu-movski liksom med G. M.
Sprengt-porten. S. besökte i jan. 1788 S:t Pe-
Adolf Ludvig Stierneld.
tersburg, där han hade
överläggningar med ryska kejsarinnan; resans
syfte var förmodligen att vinna ryskt
stöd för planerna på en inskränkning
av kungamakten. S:s förbindelser
hindrade honom ej att för Gustav III
demonstrera sin patriotism. Kungen
misstrodde honom emellertid, och
vid riksdagen 1789 arresterades han
tills, med andra oppositionsmän och
frigavs först följ. år. Därefter sökte
han åter kungens gunst, vilket
lyckades; möjligen bidrog därtill hans
giftermål med dottern till Gustav III:s
gunstling överkammarherren N. F.
Gyldenstolpe. — Från 1822 till sin
död var S. ståthållare på Gripsholm
med speciellt uppdrag att vårda och
ordna slottets porträttsamling. Genom
S:s oförtrutna arbete, underlättat av
hans vidsträckta förbindelser i de
högre kretsarna, utökades samlingen
från c:a 700 nr till 1200. De
inskriptioner, som han försåg flera
porträtt med, äro dock på grund av hans
bristande historiska kritik av
tvivelaktigt värde. S:s historieintresse, som
gränsade till vurmighet, omslöt även
antikviteter och urkunder av skilda
slag. Han ansökte 1810 och 1814 hos
Vitt. akad. om tillstånd och uppdrag
att samla fornlämningar; han fick
sistn. år ett litet anslag men
resultatet blev ringa. S. var den egentlige
stiftaren av K. samfundet för
utgivande av handlingar rörande
Skandinaviens historia (1817) och var
åtskilliga gånger dess ordf. I de
publicerade handlingarna (äldre sviten)
offentliggjordes flera föregivna äldre
uppsatser, vilka dock (enligt E.
Hjärne) i själva verket äro
författade av S. och följaktligen
förfalskningar. Många ryktbara historiska
episoder och yttranden (t. ex. det
Gustav Vasa tillskrivna: ”Varen
svenske!”), som ha dessa
”kompendier” till källa, torde alltså sakna
verklighetsunderlag. — S. blev led.
av Vitt. akad. 1821. Hans
manuskript- och boksamling tillföll 1854
Uppsala univ.-bibi. — Gift 1790 med
grevinnan Christina Charlotta
Gyldenstolpe. — Litt.: B. Hildebrand,
”C. J. Thomsen och hans lärda
förbindelser i Sverige...” (1—2, 1937
—38) ; O. Walde, ”Bokanteckningar
och lärdomshistoria” (i Lychnos
1941); D. Almqvist, ”De privata
arkiven” (i Hist. tidskr. 1948). L. Th.
3. Stierneld, Gustaf Nils A
l-g e r n o n Adolf, friherre, diplomat, f.
12 juli 1791 i Stockholm, + 14 nov.
1868 därstädes. Son till S. 2. — S.
studerade vid Karolinska kollegiet i
Braunschweig 1803—06, blev 1806
student i Kiel, 1807 i Edinburgh och
1810 i Uppsala. Han blev andre sekr.
i Kabinettet för utrikes brevväxlingen
1811 och följde 1813—14 Karl
Johan för tjänstgöring i dennes kansli
i Tyskland. Han var 1814—18 chargé
d’affaires i Haag och 1818—27
envoyé i London. Han var
utrikesstats-minister 1838—42 (i verkligheten
blott till 1840) samt 1848—56 och
blev en av rikets herrar 1838. Är
1814 blev han kammarherre hos
kungen, 1820 kabinettskammarherre
och 1821 överstekammarjunkare. Han
var sekr. i K. M:ts orden 1829—32
och skattmästare där 1832—38,
varefter han sistn. år blev
serafimerrid-dare. — Tack vare sin bildning och
kanske icke minst sitt ståtliga yttre —
han var i allt typen för en älskvärd
och imponerande världsman —
gjorde S. en snabb karriär. Utan större
begåvning och ärelystnad men mycket
lojal var han i Oscar I:s ögon den
idealiske utrikesministern; medan
utrikespolitiken ombestyrdes av
konungen — ofta bakom ryggen på S. och
med hjälp av amatördiplomater —
fick han representera i
utrikesministerhotellet och bära ansvaret för den
förda politiken. Till sina politiska
åsikter närmast reformkonservativ
hörde han vid riksdagen 1840 på
grund av släktförbindelser närmast
till Carl De Geers oppositionella
kotteri och underhöll förbindelser med
”koalitionen”. Främst berodde detta
på missnöje med regeringens svaghet
och planlöshet under Karl Johans
sista år, men hans opposition mot
in-dragningsmakten visar, att hans
tänkesätt voro starkt påverkade av
erfarenheterna från ministertiden i
London. Av oppositionen var han vid
riksdagens början påtänkt som
statsråd i en nybildad, liberalt färgad
regering, som skulle realisera ”det
konstitutionella och parlamentariska
systemet”. Då han emellertid i en
skrivelse till konstitutionsutskottet
med åtskillig advokatyr hävdat, att
den s. k. kabinettskassan ej var be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
