Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Strindberg, Tore - 6. Strindberg, Axel - Strindlund, Gerhard, lantbrukare, ämbetsman, politiker, se s. 272 - Strindlund, John, ingenjör, industriman, se s. 272 - Strindlund, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindberg
271
Strindlund
liserade och levande natur, där hans
böjelse för det gracila ofta kommer
till vackert uttryck, har S. framför
allt ägnat sig åt utformandet av
medaljer och plaketter. Hans kunnighet
och fantasi och hans säkra stilkänsla
har tillsammans åstadkommit en rad
vackra arbeten, t. ex. plaketterna över
Erik Lindberg (1923), Agda
Monte-lius (1925), Selma Lagerlöf (1940),
medaljer över Karl Starbäck (s. å.),
prinsessan Ingeborg (s. å.),
Städernas allm. brandstodsbolag (1928),
för Olympiska spelen 1944 m. fl.
Även som porträttör i större skala har
S. skapat förtjänstfulla ting med
bysterna av Sigurd Westholm (1936),
Anders de Wahl (s. å.), Ivar Kåge
(1942, Dramatiska teatern), Olof
Molander (1944), Hjalmar Branting
(1945) och Bror Jonzon (1946) samt
reliefbilderna av Richard Andersson
(1911) och Anna Retzius (1921).
S. intar med sin formädla och åter-
Tore Strindberg.
hållsamma konst en markerat
personlig plats i sv. 1900-talsskulptur. —
Gift 1) 1910 med Valfrid
(Valle) Morling; 2) 1940 med Britt
Barbro Christina Holmgren. — Litt.: A.
Sjöblom, ”T. S. Studie” (1945).
Th. N.
5. Strindberg, Bengt Axel
Emanuel, författare, litteraturkritiker, f.
17 febr. 1910 i Stockholm. Föräldrar:
försäkringstjänstemannen och
musikern Carl Axel S. och Elise
Marga-rethe (Maggie) Foss. Brorson till
S. 3. -—• Efter studentex. i
Stockholm 1928 studerade S. vid
Stockholms högskola och blev fil. kand,
där 1933. Han började tidigt
medarbeta i den socialdemokratiska
pressen (Frihet, Social-Demokraten,
Tiden m. fl.) och tjänstgjorde en
tid som manuskriptgranskare i
Kooperativa förb:s bokförlag. Är 1944
lämnade han denna befattning och
erhöll anställning som litteraturkri-
Axel Strindberg.
tiker i Arbetet och teateranmälare i
Expressen. Dessa befattningar
från-trädde han emellertid följ. år. S. har
bl. a. medarbetat i Bonniers Litterära
Magasin 1946—48 och i Folket i Bild
sedan 1943. Han är styr.-led. i
Sveriges Dramatikerförb. sedan 1948. Ett
urval av sina kritikerartiklar har han
samlat i volymerna ”Stick och
ståndpunkter” (1947 och 1952) samt
”Genom denna ruta” (1943). En
intressant framställning av läget på
kulturfronten under 1920- och 1930-talen
med tonvikt på den sv.
skönlitteraturen ger han i ”Människor mellan
krig” (1941). S. har också lämnat
bidrag till den sv. socialhistorien
med utgångspunkt från 1600- och
1700-talens litteratur, ss. i
”Arbetare och radikaler i 1700-talets
Sverige” (1935) och ”Bondenöd och
stormaktsdröm” (1937), den senare
ett försök till sociologisk analys av en
hel litteraturhistorisk epok. Tills, med
J. Edfelt har S. redigerat antologien
”Berättare och förkunnare i svensk
litteratur 1719—1941” (1942), en
läsebok, närmast avsedd för det
frivilliga bildningsarbetet. ■— Under de
senaste åren har S. framträtt sorn
talangfull och allvarligt syftande
dramatiker. Efter att ha utgivit de
tämligen obeaktade men aktuella och
laddade skådespelen ”Neutrala klubben”
(1945) och ”Stunder av nåd” (1946;
uppf. i Stockholm 1948) debuterade
han 1947 i radio med ”Undret”.
Han visade definitivt med idédramat
”Kalifens son” (1947; uppf. i Malmö
1948), som i österländsk fantasimiljö
gestaltar friheten som personligt och
politiskt problem, att han är en
dramatisk begåvning att räkna med. Nya
skådespel av honom äro ”Vänta så
vackert” (1948), ”Kunde hända”
(uppf. i Stockholm 1950) och
”Festen snart förbi” (uppf. i Göteborg
1951 och Stockholm 1952). -—■ Gift
1931 med Karen Harms. W. F.
Strindlund, G e r h a r d,
lantbrukare, ämbetsman, politiker, se s. 272.
Strindlund, John, ingenjör,
industrimän, se s. 272.
Strindlund, Nils, bonde, politiker,
f. 30 aug. 1792 i Multrå skn,
Ångermanland, f 5 juni 1872 därstädes.
Föräldrar: bonden Hans Hansson
och Margreta Hansdotter. — S. tog
i unga år anställning som springpojke
vid Sollefteå bruk, där han senare
blev bokhållare. Namnet S. tog han
efter födelsebyn Överstrinne. Vid
uppnådd myndighetsålder övertog han
1813 fädernegården i Skedom invid
Ängermanälven och blev samtidigt
fjärdingsman i Multrå skn. Åren 1823
-—58 var han sin hemorts repr. i
bondeståndet vid samtliga riksdagar,
varjämte han 1828—30 var led. av
tullkommittén och 1830—35 samt 1844
tillhörde statsrevisionen. — S.
började sin riksdagsmannabana som
aggressiv motståndare till det av Anders
Danielsson ledda oppositionspartiet,
och fr. o. m. 1840 framstod han som
obestridd ledare för den konservativa
gruppen i bondeståndet. Med särskild
skärpa vände han sig mot alla liberala
förslag till en representationsreform,
och ännu inför det slutliga
avgörandet 1865, då han sedan länge dragit
sig tillbaka från aktiv politik,
presiderade han vid ett antireformmöte i
Sollefteå. Han gick även emot 1842
års folkskolestadga, i det han ansåg
att barnundervisningen borde
förläggas till hemmet och den offentliga
undervisningen endast ha
religionskunskap till föremål. S. var i
handelspolitiken prohibitist och uppträdde även
emot rätten att anlägga handelsbodar
på landsbygden; fångvårdsreformerna
betraktade han som filantropisk
stats-lyx och den lika arvsrätten som
undergrävande för ett självägande
bondestånd. — S. var en slagfärdig
debattör, som med oräddhet framförde
Nils Strindlund. Målning av C. T. Staaff
1854 (Riksdagshuset).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
