Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strinnholm, Anders Magnus - Stroh, Alfred - 1. Strokirch, Carl Michael von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stroh
273
Strokirch
liga och omfattande kunskapen om
källorna och de noggranna
källhänvisningarna. I högre grad än vad
samtiden ansåg, är S. här originell i sin
forskning, ehuru frånvaron av
polemik och det anspråkslösa
framställningssättet ej låter självständigheten
framträda på ett iögonfallande sätt.
Med publicerandet av detta arbetes
första del blev S. uppmärksammad;
han blev 1834 led. av Vitt, akad.,
1837 av Sv. akad., vilken 1839
tilldelade honom en årlig pension, och
1845 av Vet. akad. Han blev fil.
he-dersdr i Uppsala 1842 och var 1846
—55 led. av Direktionen över
Stockholms stads undervisningsverk. S:s
sista arbete, ”Sveriges historia i
sammandrag” (1—3, 1857—60),
behandlar tiden t. o. m. 1560. — S:s stil är
enkel och vårdad, hans episka
begåvning gör honom stundom benägen för
utvikningar och alltför stor bredd.
Han kom att stå i skuggan av å ena
sidan Geijer, å den andra Fryxell och
lyckades, trots den höga uppskattning
han rönte, aldrig fullständigt slå
igenom. Om S:s person har sagts, att
”pipan och vattenglaset voro hans
förnämsta njutningar,
sommarvistelsen hos en bekant på landet hans
största nöje; dock, det historiska
arbetet alltid stående högst” (Fryxell).
För detta underkastade han sig snart
sagt vilka umbäranden som helst.
Betecknande är, att han under sin
fattigaste tid knappast hade råd att köpa
konceptpapper, och att han gick
vägen Stockholm—Uppsala fram och
tillbaka för att ta del av ett verk, som
han ej hade råd att skaffa sig. ■—
Gift 1836 med sin kusin Anna Sofia
Zimmerman. -— Litt.: L. De Geer,
”Inträdestal öfver S.” (Sv. akad:s
handl. ifrån år 1796, 36, 1863);
biografi av A. Fryxell i Vet. akad:s
lef-nadsteckn. (1, 1869—73); G.
Jacobson, ”Från Geijer till Hjärne” (1945).
T. H.
Stroh, Alfred Henry,
sweden-borgsforskare, f. 16 nov. 1878 i
Berlin, Ontario, Kanada, f 9 mars 1922
i Stockholm. Föräldrar: byggmästaren
Henry S. och Elisabeth Rothaermel.
—■ S. tillhörde en tysk till Kanada
utvandrad hantverkarfamilj av
sweden-borgsk trosbekännelse. Han
genomgick först denna kyrkas akad., Bryn
Athyn i Pennsylvania, varefter han
bedrev studier vid univ. i
Philadel-phia. Är 1902 kom han första gången
till Sverige för att, ekonomiskt stödd
av sällskap och intresserade enskilda
i England och Amerika, bedriva
forskningar rörande Swedenborg. Åren
1904—06 vistades han åter i Förenta
staterna, och sistn. år avlade han
Master of Arts-ex. S. återvände sedan
till Sverige och blev sv. medborgare
1915. — Vid tiden för S:s ankomst
till Sverige upptäcktes i Wien ett
swe-denborgsmanuskript rörande ett av
forskarens märkligaste rön, nämligen
lokalisationen i hjärnan. Vet. akad.
hade vid denna tid en kommitté, som
redigerade Swedenborgsskrifter, och
som även fick hand om detta
synnerligen svårtydda manuskript. Först
sedan S. tillkallats kunde det tolkas.
Därefter anlitades S. regelbundet av
akad. vid Swedenborgsforskningar. I
akad:s utgåva av ”Opera quaedam
aut inedita aut obsoleta de rebus
na-turalibus” (1—3, 1907—11)
redigerade S. texterna och skrev
inledningarna. Bland S:s egna arbeten om
Swedenborg märkas ”Grunddragen af
Swedenborgs lif” (1908), ”Emanuel
Swedenborg as ascientist” (1908—11)
och ”Kronologisk förteckning öfver
Emanuel Swedenborgs skrifter 1700
■—1772” (på uppdrag av Vet. akad.
1910; tills, med G. Ekelöf; även
övers, till engelska). S. redigerade och
utgav ”The Swedenborg Archives”
(1—2, Stockholm 1912—18), främst
innehållande redogörelser för sweden-
Alfred Stroh.
borgsforskningen i Sverige 1902—18,
varav flera varit publicerade i
ame-rikaswedenborgarnas tidskr. New
Phi-losophy. Mot slutet av sitt liv
arbetade S. på ett stort verk om
Swedenborg (aldrig fullbordat). •— S. var en
av de drivande krafterna för
hemförande av Swedenborgs stoft 1908.
Inom sitt samfund, Nya kyrkans sv.
förs., hävdade S. de s. k. akademiska
principerna, vilka framvuxit omkr.
akad. i Bryn Athyn. Han bildade
Nykyrkliga cirkeln, ur vilken senare
(1915) framgick en självständig förs.,
den ännu verksamma Nya kyrkans
förs, i Stockholm. S. kom dock ej att
taga del varken i förs:s grundande
eller i församlingslivet. Med tiden
blev han alltmer frigjord från Bryn
Athyn-riktningen, och han var endast
i ungdomen bokstavstrogen sweden-
borgare. — Genom sin enastående
arbetsförmåga, sina djupa insikter och
glödande hänförelse kom S. att
ytterligare stimulera intresset för
Swedenborg i Sverige. Han bistod
oegennyttigt alla swedenborgsforskare och
fotograferade med bidrag från Amerika
en mängd av Swedenborgs
manuskript. —■ Gift 1915 med Signe
Elisabet Bergquist. I. G.
1. Strokirch, Carl M i c h a e l
von, fortifikationsofficer,
väckelseledare, f. 14 juli 1702 i Livland, J 1
maj 1776 i Stockholm. Föräldrar:
ekonomiståthållaren i Livland Mikael
von S. och Anna Elisabet Thumb von
Weingarten. — S. tillbragte sin tidiga
ungdom i Livland och fick där en
tysk uppfostran. Sedan han med sin
far flyttat över till Stockholm, blev
han page vid hovet, inskrevs 1716 vid
Uppsala univ. samt utbildades till
fortifikationsofficer och blev
konduktör vid fortifikationen men tog avsked
redan 1726. Är 1723 genomgick han
en religiös kris, och sedan han tagit
avsked från sin tjänst ägnade han sig,
bosatt i Stockholm, åt religiös och
teologisk verksamhet. Vid riksdagen
1726—27 drog han uppmärksamheten
till sig, när han inlämnade ett
memorial, vari han med anslutning till
pietismens kyrkouppfattning och
reformtankar krävde rätt för lekmännen
att deltaga i kyrkostyrelsen. Frågan
hade blivit aktuell genom debatten
om en ecklesiastik deputation med
uppgift att överse domkapitlens
förrättningar. S. ivrade i detta
sammanhang även för friare tolkning av
kon-ventikelplakatet. De motsättningar
mellan den ortodoxa kyrkoledningen
och de pietistiskt påverkade
kretsarna, som i stor utsträckning präglade
fromhetslivet under 1720-talet,
skärptes när radikalpietisten J. C. Dippel
1726—28 besökte Sverige. S. blev en
av Dippels mest hängivna beundrare
och sökte införa Dippels tankar •—
dock icke okritiskt — i pietistkretsen
kring E. Tolstadius. I sitt
ställningstagande till Dippel avslöjade S. både
innerligheten i sin fromhet och sin
förmåga till kritiskt tänkande. Hans
brevväxling med herrnhutismens
stiftare, N. L. von Zinzendorf, vari han
kritiserade dennes ståndpunkt i
för-soningsfrågan, ger samma intryck av
intellektuell begåvning. När S. i
samband med den dippelska
kommissionens förhandlingar 1729 togs i
fängs-ligt förvar och förhör och
uppmanades att röja, vad han visste om andras
sympatier för Dippel och arbete för
spridning av radikalpietistisk
litteratur, stod han fast och vägrade lämna
några upplysningar, som kunde skada
denna verksamhet. Med herrnhutiska
och radikalpietistiska kretsar fortsatte
han att oförskräckt uppehålla sina
18 Svenska män och kvinnor VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
