Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundberg, Anton Niklas - Sundberg, Carl, läkare, patolog, se s. 319 - Sundberg, Carl, bruksdisponent, se s. 319 - Sundberg, Carl-Gustaf - Sundberg, Halvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sundberg
317
Sundberg
1859—60, av konstitutionsutskottet
1862—63 och av statsutskottet 1865
—66. Sin mest aktiva insats i
riksdags-arbetet gjorde han som motståndare
till det De Geerska
representationsförslaget. Han var biskop i Karlstad
1864—70 ocn därefter ärkebiskop till
sin död. Med stor energi ägnade han
sig åt sina kyrkliga uppgifter, varom
flitiga visitationsresor och punktligt
hållna prästmöten vittna. Under
ärkebiskopsåren avhöll han sig i allmänhet
från att ta aktiv del i såväl den direkt
politiska som kyrkopolitiska debatten,
ehuru han bl. a. vid samtliga
prästmöten behandlade aktuella politiska
och kyrkopolitiska frågor; hans tal
vid dessa tillfällen utkommo även i
tryck; postumt utkom samlingen ”Tal
vid kyrkliga tillfällen” (1901). I
samband med dopstriden på 1890-talet
samlades under S:s ledning samtliga
biskopar till överläggning i
Stockholm, vilket blev begynnelsen till de
sedermera årligen hållna
biskopskonferenserna. Han var 1869—-73 led. av
kyrkolagskommittén, 1879—82 och
1884—88 ordf, i bibelkommissionen
samt 1875—77 ordf, i
katekeskommittén och 1874—1900 ordf, i Sv.
kyrkans missionsstyr. — Meriterad både
genom sina allmänna kyrkopolitiska
insatser och genom kampen mot
representationsreformen och därtill en
av kungahusets förtrogna framstod S.
under det nya riksdagsskicket som en
av tronens och altarets främsta
politiska tillgångar. Han var led. av
Andra K. 1867—72 och av Första K.
1877—92 samt talman 1867—72 och
1878—80. Hans utnämning till
talman uppfattades av de liberala som
en utmaning mot riksdagen. Dock
visade han en obestridlig skicklighet
som förhandlingsledare och vann även
ett vidsträckt erkännande samt stort
personligt anseende. Han blev led. i
andliga ståndet av serafimerorden
1873, av Vitt. akad. och Sv. akad.
1874, av Samfundet för utgivande av
handskrifter rörande Skandinaviens
historia 1876 samt av Vet. akad. 1877
och blev jur. hedersdr i Köpenhamn
1879. Vid ett par tillfällen, nämligen
1870 och 1871, anmodades han att bli
ecklesiastikminister. Vid
Themptan-ders avgång 1888 gjorde Oscar II
stora ansträngningar att få honom till
statsminister, men han avböjde, då
han ansåg sin huvuduppgift vara av
rent kyrklig och icke av politisk art.
—■ S. bemöttes av prästerskapet med
en vördnad, som kunde vara blandad
med fruktan. Samtiden fäste sig vid
hans person företrädesvis för hans
praktiska handlingskraft, varom en
rik anekdotflora berättar. Bl. a.
gjorde S. en imponerande insats vid
Karlstads brand 1865. Man beundrade i
hög grad hans vältalighet och repre-
sentationsförmåga, genom vilka han
förlänade sitt ämbete stegrad
myndighet. Inom väckelserörelsernas led
stötte man sig dock på profana drag
i hans livsstil, bl. a. att han
tolererade kortspel och dans samt själv
brukade spritdrycker; han synes även ha
varit benägen för frigjordhet i sitt
privata språkbruk. — Gift 1853 med
Clara Christina Charlotta Koch. —
Litt.: minnesteckning av G. Billing i
Sv. akad:s handl. (15, 1900), av J. E.
Berggren i ”Protokoll och handl. rör.
prästmötet i Uppsala” (1902); S.
Öländer, ”Författarproblemet i Swensk
Kyrkotidning” (Kyrkohist. årsskr.
1950); ”A. N. S. före
ärkebiskops-tiden” (1951; akad. avh.). S. Ö-r
Sundberg, Carl, läkare, patolog,
se s. 319.
Sundberg, Carl, bruksdisponent,
se s. 319.
Sundberg, C ar l-G u s t af,
läkare, f. 13 jan. 1892 i Ovanåkers skn,
Hälsingland. Föräldrar:
kronobokhål-laren Carl Fredrik S. och Anna
Kristina Eriksson. — Efter studentex. i
Gävle 1910 blev S. med. kand. 1915,
med. lic. 1920 och med. dr 1925, allt
i Uppsala. Efter
utbildningsförord-nanden var han vid Uppsala univ.
1925—31 docent i fysiologi samt
under en del av 1926 tf. prof, i detta
ämne. Sedan 1927 har han varit
rönt-genolog först i Uppsala, Göteborg,
Västerås och Umeå till 1931; sistn.
år blev han lasarettsläkare vid
Vänersborgs lasaretts röntgenavd., och
sedan 1934 är han lasarettsläkare vid
Södertälje lasaretts röntgenavd. S.
hade förordnanden som byråchef i
Medicinalstyr. 1945 och 1946. Han
har gjort vidsträckta studieresor inom
Europa och besökte 1928 som
stipendiat Förenta staterna. Han har
utgivit ett fyrtiotal skrifter inom
fysiologi och röntgenologi; bl. a. märkas
arbeten om binjurarnas betydelse för
blodsockerregulationen (drsavh.) och
om hjärtats röntgenologi. — Gift
1920 med Judith Agneta Engström.
S. L.
Sundberg, Halvar Gustaf
Fredrik, rättsvetenskapsman,
kommunalman, f. 19 aug. 1894 i Stockholm.
Föräldrar: grosshandlaren Emil
Be-nediktus S. och Ellen Cecilia Knaust.
—• S. avlade studentex. i Stockholm
1913 och blev jur. kand, i Uppsala
1919. Under 1920 tjänstgjorde han
i Kammarkollegium, där han hade
förordnanden på skilda befattningar.
S. å. gick han i tjänst hos Stockholms
stadskansli och inledde därmed en
mångårig och betydande verksamhet
som kommunal förvaltningsjurist i
huvudstaden. Efter att 1920—24 ha
varit bitr. sekr. vid stadskansliet
fungerade han 1924—28 som kansliets
juridiska biträde, uppehöll 1929—30
på förordnande befattningen som
stadsjurist och var 1930—35
stadsjurist i Stockholm. Jämsides med sin
verksamhet i stadstjänst fortsatte S.
sina juridiska studier i Uppsala, där
han som framstående lärjunge till
prof. C. A. Reuterskiöld, på vilkens
insats han som forskare byggt vidare,
speciellt inriktade sig på
förvaltningsrättens penetrering. Han avlade jur.
lic.-ex. 1922, disputerade 1927 på
avh. ”Den svenska stapelstadsrätten”,
blev s. å. jur. dr och var 1927—35
docent i stats- och förvaltningsrätt vid
Uppsala univ. Ett flertal uppdrag
anförtroddes honom dessutom; sålunda
verkade han som lärare vid
Social-inst. i Stockholm, tjänstgjorde som
notarie hos första lagutskottet vid
1925 års riksdag, var sakkunnig’ för
utredning av huvudstadens arkivfråga
1926—28, sekr. hos
luftförsvarsutred-ningen 1928—31 och sekr. hos
utredningen för revision av Stockholms
kommunallagstiftning 1931—33. — S.
efterträdde 1935 Reuterskiöld som
prof, i statsrätt med folkrätt samt
förvaltningsrätt vid univ. i Uppsala men
lämnade professuren redan 1936,
sedan han då blivit borgarråd i
Stockholm och chef för stadens
drätselro-tel, i vilken befattning han stannade
till 1940. Under tiden anmälde han
sig ånyo som sökande till den
professur han tidigare innehaft,
utnämndes för andra gången till dess
innehavare 1938 men tog redan 1939 åter
avsked från densamma. Sedan 1942
är han, för tredje gången, prof, i
förvaltningsrätt och statsrätt med
folkrätt i Uppsala. Vid sidan av sin
akademiska lärartjänst är han sedan 1941
delägare i Sundberg & Jägerskiölds
juridiska byrå i Stockholm. S. har
varit föreståndare för och sekr. vid
Sv. inst. för internationell rätt vid
univ. i Uppsala (lohnsoninst.) 1935—■
36 och sedan 1948. Han tillhörde
1948 års kyrkomöte. — S., som på
Halvar Sundberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
