Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Swartz, Olof - 4. Swartz, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Swartz
358
Swartz
tobaksfabrikören Olof S. och Maria
Elisabeth von Brobergen. Kusin till
S 2. — S. blev student 1778, med.
kand. 1783 och med. dr
(frånvarande) 1785, allt vid Uppsala univ. Han
företog somrarna 1779—83 botaniska
resor inom riket, bl. a. i
Mälarbygden, Lule lappmark, Österbotten och
Bohuslän samt på Åland och Gotland.
Hösten 1783 började han en flerårig
utlandsresa, först till Nordamerika,
där han besökte Boston (Cambridges
univ.) och Philadelphia m. m.; 1784
vistades han på Jamaica i Västindien,
1785 under några månader i
Sydamerikas n.-ö. kusttrakter och
därefter till hösten 1786 i Västindien på
Portorico, Haiti och Kuba samt ånyo
på Jamaica. Där fick han anbud att
stanna som ”the Kings’ Botanist of
the Island”, vilket han avböjde.
Under ett år (1786—87) bedrev han
jämförande botaniska studier i British
Museum och Joseph Banks’ Museum
i London. Återkommen till hemlandet
1787 gjorde S. de två följ, åren resor
i Värmland, Dalarna, Jämtland och
Norge, och han besökte 1802 Öland
och s. Sverige samt 1807
Västerdalarna och norska fjälltrakter. Han var
1789—1803 intendent över det k.
naturaliekabinettet på Drottningholm
och från 1791 prof, vid den
nyinrättade Bergianska trädgårdsskolan i
Stockholm, varjämte han var lärare
i botanik vid Kirurgiska
undervisningsverket 1799—1812 (åtminstone
tidvis), prof, i botanik och
natural-historia vid Karol. inst. från 1813
samt dessutom intendent vid Vet.
akad:s mus. från 1807 och Vet.
akad:s sekr. från 1811. År 1802
erbjöds honom en professur vid vet.
akad. i S:t Petersburg, vartill han
dock svarade nej. S. fick 1810 i
uppdrag att biträda Gollegium medicum,
där han utsågs till hedersled. 1811,
vid utarbetandet av den sv.
farma-kopéns 5:e uppl. (1817). Han blev
led. av mer än tjugu in- och utländska
lärda samfund, bl. a. Vet. akad. 1789
(preses 1790 och 1797),
Lantbruksakad. 1812 och Institut de France
1814. — S. tillhörde sin tids
förnämsta botanister. Från amerikaresan
hemförde han mycket rika samlingar,
ur vilka han beskrev många nya
växtsläkten och omkr. 850 nya, främst
västindiska, växtarter. Till kunskapen
om Västindiens växtvärld bidrog han
dessutom med ”Nova genera et
species plantarum...” (1778),
”Obser-vationes botanicæ...” (1791), det
stora verket ”Flora Indiæ
occidenta-lis” (1—3, 1797—1806) och
”Liche-nes americani.. (1811) m. m. S.
upptäckte flera nya sv. fanerogamer
ss Gentiana (Erythræa) pulchella,
Pyrola chlorantha och Pyrola media.
Han var den förste, som metodiskt
ägnade sig åt stockholmstraktens
botaniska utforskande. I en rad arbeten,
särskilt ”Genera et species
Orchidea-rum . . .” (1805), förbättrade han
orkidéernas system. Hans viktigaste
insats var, att han i vårt land införde
studiet av de dittills föga
uppmärksammade lägre växterna. Själv en
framstående kryptogamkännare
utförde han betydelsefulla undersökningar
främst över ormbunkar, mossor och
svampar; han reviderade
ormbunks-systemet i sitt arbete ”Synopsis
Fili-cum . ..” (1806) och lade grunden
till kunskapen om de sv.
bladmossorna i ”Dispositio systematica
Musco-rum frondosorum Sueciæ” (1798).
Sina upptäckter rörande den nordiska
floran samlade S. i ”Summa
vegeta-bilium Scandinaviæ” (1814).
Mångsidigt intresserad publicerade han
även skrifter om växtsjukdomar och
växtodling m. m. Som trädgårdsman
blev han en banbrytare; Bergianska
trädgården gjorde han till en
mönsteranläggning, och dess fruktträdgård
och trädskolor blevo kända över hela
landet. Han var en mycket skicklig
tecknare och illustrerade själv många
av sina arbeten. I det palmstruchska
planschverket ”Svensk botanik”
författade han texten och utförde ett
stort antal tavlor till bd 5—7 och
halva bd 8 (1806—17). I
parallellverket ”Svensk zoologie” skrev han
texten till bd 2-—11 (1806—18),
varjämte han utgav andra zoologiska
skrifter, bl. a. om insekter och
mol-lusker. Av hans efterlämnade
manuskript utgavs 1829 ”Adnotationes
botanicæ, quas reliquit Olavus Swartz
. . .” av J. E. Wikström. — Vet. akad.
inköpte 1819 S:s stora herbarium (nu
i Riksmus.) och boksamling samt
präglade 1824 en medalj över honom.
Växtsläktet Swartzia är uppkallat
efter honom. — S. fick stor betydelse
för botanikens utveckling i Sverige
och även för dess allm. utveckling.
Han var under årtionden den givna
medelpunkten för sv. naturforskare
och stod i livlig förbindelse med de
främsta botanisterna i utlandet.
Personligen var han god, älskvärd och
hjälpsam, och Elias Fries hade ”aldrig
funnit någon så af alla älskad och
vördad” som S. — Gift 1794 med
Sara Elisabeth Bergh. — Litt.:
biografi i Vet. akad:s handl. 1818, av
C. A. Agardh i tidskr. Flora
(Regensburg) 1820, av J. E. Wikström i
”Adnotationes botanicæ...” (1829), av
M. M. af Pontin i ”Samlade skrifter”
(1, 1850), av J. Hulting i Illustrerad
tidskr. för ung och gammal 1918.
S. L.
4. Swartz, Johannes (John),
affärsman, jordbrukare, f. 16 aug. 1790
i Norrköping, f 16 aug. 1853
därstädes. Föräldrar: grosshandlaren Pet-
John Swartz. Målning av J. G. Sandberg
(Gripsholm).
ter Jacob S. och Catharina Charlotta
Wallström. Brorson till S. 2. — Efter
studier i Uppsala (från 1799) och
Greifswald praktiserade S. på den
av fadern ägda Swartzska
snusfabriken i Norrköping. Han fortsatte sin
merkantila utbildning 1806 i
Göteborg och 1809—12 i England. Sistn.
år återvände han till hemstaden för
att biträda i faderns fabriksföretag,
som han övertog efter faderns död
1819 och innehade till sin död; det
utvecklades avsevärt under hans
ledning. S. intog en framskjuten ställning
inom Norrköpings kommunalliv. Han
var under många år talman i
borger-skapets äldste. År 1824 var han en av
initiativtagarna till Norrköpings stads
sparbank, och 1841 var han en av
dem som uppgjorde och utförde
planen på en förbättrad fattigvård.
Främst tack vare honom erhöll
Norrköping gasbelysning 1849. Han var
led. av stora tullkommittén 1833—34.
Är 1851 väckte han förslag om
byggandet av Östergötlands första
järnväg, mellan Linköping och
Norrköping. —- Jämsides med
affärsverksamheten var S. en framgångsrik och
framsynt jordbrukare. Han inköpte
1834 Hovgården i Hovs skn invid
Tå-kern, vilken han genom införande av
rationella metoder, växelbruk m. m.,
upparbetade till god avkastning. För
sina omkr. 160 anställda inrättade
han Hovgårdens belönings- och
sparkassa. Ett försök av S. att intressera
kommunerna för sockensparbanker
misslyckades. S. var aktivt verksam
inom Östergötl. läns
hushållningssällskap och var 1848—52 led. av dess
förvaltningsutskott. Under hans
ledning genomfördes 1842—44
sänkningen av Tåkern, varvid 3 300
tunnland jord tillfördes jordbruket; därav
kommo 200 tunnland Hovgården till
godo. På hans initiativ upptog
hushållningssällskapet experiment med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
